Ge nu eller senare eller både och

Välkända tankegångar hos människor som sparar mer än genomsnittet... man kommer till en gräns där det känns sniket, snålt och själviskt att behålla alla pengarna själv när man har så många.

En del klarar av att vara logiska och rationella och lita på matematiken. Allting jag sparar nu kommer växa under en hel livstid och när jag väl är färdig med dem så kommer det finnas miljoner och åter miljoner att lämna till eftervärlden i form av existerande välgörande ändamål, eller så kan jag starta min egen stiftelse eller organisation. Faktum är att jag då kan göra vad som helst och göra mycket större skillnad än jag någonsin kan åstadkomma med mindre månatliga donationer eller medlemsskap.

Några blir medlemmar i flera organisationer och ger därmed regelbundet. Andra går helt på känslan och ger på måfå allt efter vad media visar för bilder från den senaste natur- eller flyktingkatastrofen, vilka organisationer som lyckas krama om hjärtat mest med den senaste reklamkampanjen, eller den hemlöse som tigger på tunnelbanan.

Elefanten på tunnelbanereklamen får mitt hjärta att blöda varje gång jag ser den, samtidigt som jag har en inneboende önskan om att göra maximal nytta med det jag har... att rädda några elefanter kanske inte är det viktigaste jag kan göra. Eller så är det det. Bara du kan bestämma vad som är viktigt för dig.

Vem kan egentligen avgöra om ett liv räddat nu är mer värt än många fler om en livstid. Vad som gör mest skillnad i längden av en rejäl måltid för en hemlös i Stockholm eller en vaccination för ett barn i Afrika. Cancerforskning eller skolgång, rent vatten eller åsnor, skogsplantering eller soppkök. Inte jag, men jag vill ändå komma fram till någon form av beslut... veta vad jag gör och varför. Ingen kan göra allt, men att inte göra något är fasen inte ett alternativ för någon.

Vissa saker är relativt enkla, att lägga till några kronor för att få mer hållbart producerad el. Åka tåg istället för buss eller flygplan. Promenera och cykla istället för att åka bil. Köpa handgjorda Fairtrade malor från Mala Collective bara för att jag gillar deras budskap och sätt att ge tillbaka istället för att köpa material av tvivelaktigt ursprung och tillverka dem själv. Klicka för gammelskogen minst tre gånger per dag. Ge åsnor och getter i present till folk som inte önskar sig något. Sticka för Stockholms hemlösa... det ger värme på mer än ett sätt för alla inblandade. Äta mindre kött, rata tillsatser, oekologiskt odlade grödor och palmolja. Använda mindre av alla resurser jag väljer att inte sluta använda. Sluta besöka djurparker för det är mest tragiskt.

Det jag tenderar att komma tillbaka till är utbildning, vatten och skog. Långvarigt ska det vara, och det ska ge långtgående effekter som i sig själva fortsätter långt efter att slantarna jag bidrar med är slut. Fadderbarn. Världsförälder. Skolgång. Rent vatten och hygien. Ingenjörer utan gränser. Situation Sthlm. Skogsplantering och -bevaring. Mycket som tål att tänkas på.

Månadens utgifter: Februari

Februari blev bättre än förväntat faktiskt, inga konstigheter. Visst hade det varit snyggt om jag inte hade ätit alla de där jobbluncherna (4 måltider till priset av 42!), men med tanke på x antal sjukdagar som tog några tuggor av lönen så kan jag inte vara annat än nöjd. Årets mål om 60% sparandegrad hägrar - när nettoförmögenheten passerar nollstrecket kan jag börja använda pengarna till större, viktigare och bättre saker :)

Mars kommer bli lite dyrare eftersom jag firade lönehelgen genom att inte bara flytta stora summor till sparkonton och fondsparande, utan också shoppade loss rejält. No worries - det var planerat, kommer förhoppningsvis ge mer än vad det kostade, och det känns förvånansvärt okej. Jag börjar bli bekväm i mina nya konsumtionsmönster, och shopping betyder nu en ärlig behovsanalys och sedan så snabba inköp som möjligt så jag kan vika ihop plånboken och fortsätta med viktigare saker.

Några saker har beställts inför vårrustningen av cykeln och väg till jobbet har rekats. Fascinerande hur något så enkelt som att transportera sig med cykel från a till b kan bli ett så seriöst projekt bara för att man flyttar till en annan stad med markant mer trafik, sämre utbud av cykelvägar och garanterat större stöldrisk. Jag har blivit av med en cykel en enda gång... i fem timmar ungefär tills vi hittade den i en buske i en närliggande park. Och då hade jag glömt att låsa den. Jag brukade cykla överallt och det har alltid varit transport för mig, en naturlig del av vardagen som aldrig kallats eller tänkts på som träning eller sport eller något som kräver specialutrustning. Att åka utan ringklocka är dock tydligen olagligt nu för tiden (den enda cykelprylen som jag faktiskt blivit av med (!)) och en bra cykelpump behövdes, utöver låset av allmänt försäkringsbolagsgodkänd moppesäkerhetsklass.

Balkongodlingssäsongen förbereds också, jag har snart fyllt min första Bokashihink (kompost) som ska bli till jord, och ett paket med 13 påsar ekologiska fröer är på väg hit från Runåbergs fröer. Grönsaker för hela slanten! Jag satt och velade över diverse dahlior innan jag kom fram till att det kommer bli jäkligt trångt på balkongen ändå - är det inte ätbart så har det inte där att göra! ;)

Visualisera målen! Del 3

Japp, det blev ett skuldhjärta inspirerat av Map Your Progress. Överambitiöst så det förslår, men det känns ändå värt det. Inte bara för att följa utvecklingen utan också som en påminnelse om varför jag sparar så mycket. Även om jag inte kommer betala av skulden just nu så kvarstår det faktum att jag ju egentligen inte sparar någonting alls förrän nettoförmögenheten passerar nollstrecket. Jag kan använda pengarna under tiden om jag skulle behöva, javisst, men fri är jag inte.

Eftersom jag utgick från formen och ritade blobbar sen så blev det alldeles för många, men nu får det vara så. Det är en nyttig övning i att allt inte behöver vara "rätt" och perfekt hela tiden (:

Visualisera målen! Del 2

Positiv nettoförmögenhet 2016

Boom. Oj, sade jag det där högt..? Det ursprungliga målet sattes till nettoförmögenhet -70 000 kr till slutet av 2016, men det var uppenbarligen för lågt eftersom jag blivit lat, köper godis och hakar på när utelunchtåget går på jobbet. Som sagt så har jag nått något av en platå vid 50-55% sparandegrad, och nu ska det till något mer för fortsatt motivation. Faktum är att siffror och bilder inte alls fungerar på samma sätt, och jag tänker verkligen i bilder - jag vill absolut kunna grotta ned mig i detaljerna och matematiken bakom, men när det gäller att få en tydlig känsla för vad som återstår så säger en bild eller ett diagram mer än alla formler i världen.

Jag började med ett helt vanligt rutat papper, ritade upp hela studieskulden som vid sin höjdpunkt låg på 310.628,00 svenska riksdaler (augusti 2015) och lade till årets räntekostnad. Fyllde i det jag redan har betalat tillbaka, och innestående tillgångar på sparkonton och i fonder. Kryssade i det jag kommer betala tillbaka under året och mitt förväntade sparande om jag fortsätter i takten 50-55%. Boom #2: drygt 22.000,00 återstod i den bilden. Say whaat..?! :)) Plötsligt kändes det inte längre som en omöjlighet att bli av med hela skulden på lite drygt ett och ett halvt år.* Känslomässigt mycket mer inspirerande och hoppingivande än att veta att jag just nu har en nettoförmögenhet på -188.875,37 exklusive pension.

Nu jävlar! Cykla till jobbet, odla grönsaker, ät all gratismat som erbjuds, sälj saker, hitta några ströjobb, jobba flera mentorstimmar, drick mindre kaffe och te, fokusera ännu mer på alla årets chanser till löneförhöjning (väldigt tajt kopplat till min personliga utveckling så ingen negativ karriärhets), ät mer gröt, inför köpstopp och vad jag nu kan komma på! Det är såhär mål ska fungera tycker jag - de ska tvinga en att bli kreativ och lära sig vad man kan göra när man vill och/eller måste!

Den här visualiseringen ska naturligtvis också in i min lilla anteckningsbok. Staplar och rutor känns helt plötsligt tråkigt med tanke på hur viktigt det här målet är för mig. Google to the aid som vanligt, och nedan är några av mina favoriter. Om jag var tvungen att betala tillbaka hela min skuld så snabbt som möjligt så skulle jag lätt göra ett konstprojekt av det hela (med de papper och pennor jag redan har hemma)!

How I paid off more than $26 000 in debt by coloring this in

How to Pay Off $5000 Quickly: Visualize It!

Creative Ways To Visualize Your Debt Repayment

* Som ni vet så har jag inga planer på att betala tillbaka allting nu. Under 2016 ligger räntan på 0,6% vilket fortfarande till och med överträffas av mitt sparkonto (för att inte tala om förväntad avkastning på investeringarna). En vacker dag kommer jag tröttna ihop på avbetalningsplanen på 27 år och göra något dumt, men inte förrän jag är på god väg att uppnå den ekonomiska friheten.

Starta om mitt i livet

Jag har hittat en ny blogg - Starta om mitt i livet - som handlar om en familj på fyra personer som håller på att gräva sig ur skuldträsket under pågående löneutmätning. Herregud vad inspirerande och hoppingivande att läsa om deras uppvaknande och nya inställning till livet! Jag känner igen mig något otroligt även om jag aldrig befunnit mig i motsvarande situation. Ögonblicket när man slänger av sig offerkoftan och upptäcker styrkan i att man kan ta kontroll över sitt liv och göra vad fan man vill med klara mål och lite jävlar anamma!

Alltså jag exploderar med tips och råd och dåd, och det verkar som att övriga sparbloggssverige känner likadant... samtidigt som jag drar mig för att ösa på för mycket av rädsla för att det ska misstolkas. Men det är bara så roligt att se den växande optimismen som spirar mellan självkritiken! Oavsett av var vi står i livet så ger det mycket kraft att sätta spaden i jorden och börja gräva, oberoende av om man tar till trädgårdsspaden eller grävmaskinen så gör man framsteg, och det är det enda som räknas.

"Det går framåt" är numera mitt standardsvar på det mesta, för vad annat kan man göra? Gräva ned sig, stå still och gnälla, eller röra sig framåt, ett tomtesteg eller jättekliv i taget. Det gäller hela livet har jag märkt.

Rent ekonomiskt så har jag blivit lat den senaste tiden. Någon form av bekvämlighetsgräns har nåtts vid 55% sparande, trots att jag under en period sparade mer än den andelen när jag fortfarande levde på CSN. Jag har börjat äta ost igen och här om dagen köpte jag både mörk mintchoklad och en stor påse naturgodis bara för att jag tyckte synd om mig själv. Kollegorna på nya arbetsplatsen har nästan aldrig matlåda och jag har mer eller mindre motvilligt ätit ute fyra gånger under februari såhär långt. 400 spänn. Alltså du måste för fan skämta, det är två veckors matbudget, säger rösten i min huvudknopf om det. Fyra måltider till priset av 42, liksom!

Visst har jag råd, men som vi alla vet så är det inte det som är poängen. Min livstilsinflation är blygsam i förhållande till löneförhöjningen jämfört med studietiden, men den finns ändå där. Fler "äh, bara idag, det kan jag kosta på mig"... det där tänket som är så farligt, när jag vet att totalstopp är den enda lösningen. Inte så att jag inte skulle kunna äta ute 1-2 gånger i veckan om jag ville, utan för att jag bryter mot mina egna värderingar... jag vill ju egentligen inte alls. Vaggar in mig själv i en falsk trygghet där jag intalar mig att jag inte kommer må sämre för att jag bryter mot mina principer och livsmål lite då och då. Summorna har mindre betydelse, problemet är att jag vänjer mig vid att det är okej att göra "fel" igen, att göra tvärtemot vad jag vet är rätt för mig bara för att andra gör så.

Jag behöver ruskas om ibland, fundera på vad fasen jag håller på med. Prokrastinerar examen, slösar bort månader av ekonomiskt oberoende genom att sakta sakta vänja mig vid dyrare vanor igen... falla för grupptrycket. Blir lat bara för att det går bra på jobbet som är jättekul just nu och leder till fler löneförhöjningar inom kort. Det kan låta löjligt med tanke på min nuvarande sparandegrad, men det är inte heller poängen. Det handlar inte om att spara så mycket som möjligt, utan om att leva livet efter mina egna värderingar och målet att maximera min egen lycka. Uteluncher och att slarva med att stå upp för mig själv och vad jag vill hjälper inte det målet.

Ni har säkert märkt att det går i perioder, och nu har jag stora planer på g igen. Men idag är jag ynklig, ligger nedbäddad med Kiplings The Jungle Book I och II och återtar lite övertid.

Månadens utgifter: Januari och stor badassitypotential!

Vips kom hyreshöjningen och svalde större delen av löneförhöjningen... *grumble*. Men skam den som ger sig! Min första reaktion var kan man verkligen begära hyreshöjning retroaktivt? Fulspel! Men Hyresgästföreningen tycker uppenbarligen att det är okej, och egentligen ska jag inte gnälla med tanke på min trots allt låga hyra så nära Stockholms innerstad. Egentligen är höjningen 172 kronor, men eftersom de tydligen höjt sedan juni förra året så blir det desto mer nu i några månader.

Jag känner mig faktiskt ganska överförsäkrad. Behöver jag verkligen A-kassa om jag skulle bli av med jobbet? Njä... om jag gick arbetslös i över ett år utan någon som helst möjlighet till inkomst, men sannolikheten för det är nog minimal om man faktiskt skulle räkna på det. Olycksfall däremot, den vill jag inte vara utan, men ju större pengahögen blir desto mindre beroende av dyra försäkringar kommer jag bli, även om det värsta skulle hända (dvs. jag blir av med arbetsförmågan för resten av livet). Det känns bra att det tar emot att punga ut så mycket för saker som förmodligen aldrig kommer hända - det ökar motivationen att spara i än snabbare takt så jag kan göra mig av med dem :)

Det är fascinerande hur annorlunda ens världssyn blir när man har börjat resan mot ekonomiskt oberoende. Ingenting är omöjligt på något sätt, och jag kan till och med se en dag i en inte så avlägsen framtid där jag själv kan täcka det högsta möjliga ersättningsbeloppet från en hyfsad olycksfallsförsäkring. Det är plötsligt inte bara fullt realistiskt att någon gång bli oberoende av regelbundet lönearbete, utan man kan ta ut svängarna mycket mer än så. Att använda apostlahästarna istället för tunnelbanan blir en utmaning och ett äventyr, och förmåner på jobbet blir till möjligheter att spara ännu mer, vilket i sin tur öppnar upp för att till slut kunna göra precis vad helst man vill under resten av livet..! Frivid42 slutade visst jobba i fredags, och det ska bli spännande att se vad som kommer hända nu!

På tal om jobbförmåner så finns det en uppsjö sådana i och med ny arbetsplats (igen), och den här gången kommer jag vara där läänge (minst ett år, förmodligen mer). Dags att slå ned några rötter i jorden och tänka långsiktigt när det gäller rutiner och vanor! Gratis frukostbuffé varje dag, rester från gårdagens lunch då och då, kopiösa mängder frukt som fylls på varje dag, dusch och omklädningsrum, tio trappor upp till kontoret, och 8.4 km enkel väg (mest längs vatten och utan biltrafik). Eget klädskåp och bokhylla, relativt säker cykelparkering...Tänker ni vad jag tänker? Time for some total badassity! :)

Frukost på jobbet är en no brainer med i genomsnitt 5 kronor sparade per vardag. I vanliga fall blir det havregrynsgröt eller två ägg (ca 4-6 kr). Kaffe fortsätter jag dricka hemma till en god bok medan jag vaknar på morgonen. För varje lunch sparar jag snarare 10 kronor, och någon frukt kommer jag inte behöva köpa på väldigt länge. Faktum är att jag köpte två äggkartonger förra gången, vilket innebär att jag inte behöver handla mer än kanske en gång i månaden med lite planering! Att sluta dricka mjölk och leva på mackor kan vara en av de bästa förenklingarna jag genomfört (:

Den största vinsten är naturligtvis transporten - för varje dag jag cyklar sparar jag 22-50 kr beroende på vilken typ av biljett jag annars hade använt. Vissa dagar behöver jag åka kors och tvärs över stan så då blir det reskassa (25 kr/resa), men jag tänker ändå att jag kan cykla tillräckligt för att spara en större summa, även om jag är lat de dagar det regnar. Målet om 60% sparandegrad och en positiv nettoförmögenhet hägrar. Lägg till det hälsofördelarna med 16,8 km cykling och 23 trappor varje vardag!

Februari kanske inte blir någon supersparmånad trots allt, för jag behöver investera i ordentliga cykellås, och snart är det dags att dra igång odlingssäsongen på balkongen. Men båda de sakerna kommer leda till större besparingar i det långa loppet (transport respektive grönsaker/kryddor/örter), så låt oss kalla det supersparförberedelsemånad ;)

Decembers utgifter

Det här året har varit sådär lagom spännande och omvälvande. Studier, flytt, jobb, och innan jag visste ordet av så sitter jag här 25 bast med superjobb och en hårsmån från examen! En ordentlig löneförhöjning kommer som ett brev på posten en PDF på mejlen redan i januari. Lagom kan slänga sig i väggen, här tar vi i ända från lilltårna! :)

Julen gjorde naturligtvis att december blev dyrare än november, men det är helt okej. Jag kan ta det, och allting blir så himla mycket trevligare när man själv slappnar av lite och gästerna får det de vill ha. Det blev en del utemat den här månaden, och jag har mycket att lära när det gäller att hantera halvrandom lunchmöten, men jag fnular på det! Att kollegorna bara har möjlighet att träffas på lunchen betyder ju inte nödvändigtvis att jag måste äta då... :)

Nu när det börjat gå åt rätt håll igen delar jag med mig av nettoförmögenheten också, mer än något annat som en extra motivation för mig själv. Svenska studielån kan inte ses som någon hair-is-on-fire-situation direkt, och även om det skulle vara trevligt att betala av dem så snabbt som möjligt så säger matematiken och den logiska delen av hjärnan något annat. Varför betala snabbare på något med 1% ränta, liksom... det finns ingen rationell anledning, bara en känslomässig. Mitt framtida jag kommer att tacka mig om jag håller mig till den anvisade avbetalningsplanen i åtminstone några år till! Således blir nästa stora mål en nettoförmögenhet på noll kronor istället för skuldfrihet.

Det har vänt förvånansvärt snabbt måste jag säga, och ännu snabbare kommer det gå om jag håller i löneökningar, bonusar och extrainkomster :) Hackigt är det minsta man kan säga än så länge, men livet som student utan ekonomisk riktning är nu förbi!

Ickeoptimal optimering - gör om gör rätt!

Den senaste tiden har tiden självt liksom sprungit iväg. Feber och illamående har inte gjort saken bättre, och herregud vad grinig jag blir när jag inte får sova och äta som jag ska ;) Jag lyckades till och med släppa kvällsmeditationen där en stund, vilket absolut inte har hjälpt mig att behålla lugnet. Det är spännande hur precis vad som helst kan ta upp all mental och fysisk kraft om man låter det. Det brukade vara en tenta eller liknande deadline, nu har det varit intervjuer och sjukdomar. För att sätta det hela i perspektiv så är det egentligen fyra dagar vi pratar om som har varit riktigt jävliga, och som på något magiskt sätt har snurrat kring stress, nervositet, brist på mat och överdrivet mycket sömn.

Vad betyder väl fyra dagar eller ens två veckor? Begränsade perioder som går över och som man kan lära sig något av :) Ibland behöver jag en komihåglista med mat, sömn, meditation, dagsljus, rörelse och jobb i lagom doser. Har jag allt det så är allt bra... släpper jag ens en av dem så blir det mindre bra, och småsaker blir till oövervinnerliga berg.

Jag har till och med känt av en släng av julstress! Inte så konstigt kanske eftersom vi för första gången firar jul hemma hos mig, men ändå. Julen är glädje, gemenskap, god mat och värme för mig, stress och oro ska inte få plats! Dessutom är det samma saker som ska göras varje år, så det är egentligen inte svårt att planera bort stressen, speciellt inte i vår familj där mat och aktiviteter ser likadana ut från år till år. Men nu är jag så inne i att spara pengar igen att jag nog tyvärr har drabbats av typisk snålhet...

Att ifrågasätta varje inköp har blivit en vana så automatisk att jag slår bakut när det börjar krävas julklappar, alkoholhaltiga drycker, kött av alla möjliga slag, restaurang- och biobesök, och annat som jag själv gärna klarar mig utan och i vanliga fall köper väldigt lite eller ingenting alls av.

Ibland måste jag påminna mig om att jag inte bara sparar för att spara och fundera på vad det egentligen är jag försöker uppnå - livskvalitet och frihet att göra det jag vill göra. En viktig del i det är att inte låta livet snurra kring vardagens petitesser, utan fokusera på det som egentligen är viktigt: relationen till andra människor och värme och generositet i allt. Det där med att resan är målet är lätt att säga men svårt att leva efter... speciellt för mig som gärna drar på ända in i kaklet när jag väl har ett mål att uppnå. Men det finns inget slutgiltigt mål, ingen siffra på sparkontot där jag är färdig. Målet är ju att skapa sådana vanor att jag aldrig behöver oroa mig för pengar eller tid utan kan koncentrera mig på viktigare saker.

Själv skulle jag föredra noll julklappar, ett alkohol- och halvfabrikatsfritt samt mestadels vegetariskt julbord, att alltid laga mat hemma istället för att gå på restaurang, roa mig med promenader, läsning, handarbete, konversation och sällskapsspel istället för bio- och museibesök, baka egna bullar istället för att fika ute... ja ni fattar. Men att tvinga på någon annan mina idéer vore lika respektlöst som om gästerna krävde att alltid få sin vilja igenom utan hänsyn till mina preferenser, eller gick runt och inspekterade dammnivån i lägenheten.

Att jag ens tänker på sådana här saker istället för hur jag kan bidra till att göra världen lite bättre är ett typiskt tecken på att jag låtit de där petitesserna stiga mig åt huvudet den senaste tiden. Jag borde hänga följande på väggen som en ständig påminnelse tills jag lärt mig att slappna av lite, speciellt såhär i juletider: Dude. Chill out. You’re already rich, and thus it is time to start living that way.

Once you have established the habit of non-ridiculous living and the correspondingly pumped set of frugality muscles, you are out of the woods. Riches are inevitable. You may not see it yet, because you are still climbing the ladder. Your naturally cautious and calculating nature requires you to hedge all bets thoroughly.

But you know that spreadsheet of yours that predicts a net worth in the millions in a surprisingly short time? That shit is for real, and it really does tend to come true. [...] Bringing that visualization back to your present life, you can use the knowledge to relax a bit. When you are faced with an unexpected expenditure or an unavoidable ripoff, you can laugh it off rather than pounding your fists against nearby objects.

Suppose you somehow end up downtown, and your spendy friends want to go to hit the $50.00 restaurant, sip a few $7.00 drinks and then take a taxi home. You’re out of your element: there is no nature around and there are no bikes in sight. Everything is bullshit. People idle their cars in unnecessary lines and pay $25.00 to park them in frustrating concrete mazes. How do you react?

The old me would start to sweat. “Inefficiency! Irrational spending! A week of grocery money flying out the window! Must escape situation and be unhappy until inefficiency is resolved!”

The new me would react differently. “Hey! I recognize this situation. It’s one of those ‘lots of money’ deals, and money happens to be one of my specialties. While my friends are about to spend 10% of their entire net worth this evening, I will lose a negligible fraction of a percent, and still go to bed tonight further ahead than when I woke up. So I might as well have some fun with it, because my financial position is so secure.”

The key bit of wisdom here is to take the relaxed perspective of your future rich self, and transport it into your current frugal one. You don’t have to start deliberately spending more, just deliberately worrying less. [...]

But then when you’re done reveling in your wealth, you can fold up that fat wallet of yours, return it to its designated pocket in the backpack and hop onto your commuter bike so you can get back to work.

Jag är väldigt bra på att oroa mig för alla möjliga saker om jag fastnar i mitt eget huvud för länge, som när jag legat hemma i några dagar för mig själv och verkligen haft möjlighet att jaga upp mig över de minsta saker. Julplanering to commence så att vi kan få ett stopp på den galenskapen! ;)

Packat och klart!

Så var det gjort - här om kvällen var de här och hämtade min första påse. Det ska bli jättespännande att se vad jag får för det! En del reagerar rätt starkt på villkoren, så även jag när jag först läste dem för några månader sedan. Samtidigt måste jag ändå hålla med Fru Minimalist om att de är solklara rent juridiskt, praktiskt och kostnadsmässigt för alla inblandade. Man får ju också vara medveten om att man betalar för en tjänst som beroende på påsens innehåll och försäljningsresultat kan bli ganska dyr, men det ligger ju naturligtvis även i deras intresse att sälja allting de får in så dyrt som möjligt.

Faktum är ju att det inte kostar något att få hem en påse, fylla den och få den hämtad, och hela processen från påsbeställning till upphämtning gick på tre dagar, och jag har fått mejl för varje steg i processen. Sälja prylar utan jobbet, liksom! Jag har ingen aning om hur många kronor det kan tänkas röra sig om, det enda jag vet är att jag äntligen fick ändan ur vagnen och rensade ut ytterligare 39 saker som jag dragit mig för att lämna till Myrorna.

Nu börjar det verkligen likna något (det kommer jag förmodligen säga resten av livet!), och jag blir mer och mer sugen på att sammanställa vad jag har gjort mig av med och vad jag har kvar i rena siffror. Inte så att siffrorna är det viktigaste, tvärtom, men det är ändå fascinerande. Högen med kläder som behöver lagas börjar dock växa, men nu vill jag åtminstone ta en kväll och sy och stoppa strumpor istället för att knöla ned allt i en påse till textilåtervinning!

Jag har skrivit en del om hur försiktig och medveten man blir när man väl har en enda av varje sak, och antalet engångspennor, presentpapper, snören, gamla anteckningsblock och liknande minskar stadigt i takt med att de tar slut. När de väl är slut börjar det roliga på riktigt! Reservoarpenna, eventuella inköp av EN miljövänlig anteckningsbok i taget, slå in paket utan engångspapper och plastsnören, etc. :)

Nu är det bara 1-2 vändor till Myrorna och en till MediaMarkt kvar för den här gången!

Ostökigt julstök

I år är jag ute i sjukt god tid med julkorten, en sim- och pysseldag med en kompis förrförra helgen så var det klart! Jag har till och med köpt alla frimärken så nu är det bara att fylla i och vänta på den 16/12. Inte en enda grej behövde jag köpa för att producera dessa, vilket egentligen bara bevisar att jag fortfarande har en hel del hobbymaterial i mina skrymslen och vrår. En hel låda med kort och kuvert, stämplar och färgpennor i alla fall, och inte går det åt speciellt mycket av något av det! Dessutom tog äntligen min giftiga guldpenna slut (ni vet en sån där man skakar och ibland blir yr av bara genom att ta av korken). Således blev det julkort till kostnaden av frimärkena i år också, och de som eventuellt inte tycker att det är okej att rita egna när man är 25 kan gott hålla det för sig själv. Farmor brukade inte ens förstå att jag gjorde dem själv, så det känns rätt safe oavsett mottagare :)

Idag är en ganska konstig dag... jobbar hemifrån för att få lite lugn och ro och kunna fokusera helt, och använder den tid som annars går till att göra mig i ordning och transportera mig till och från jobbet till att rensa, plocka undan och lägga upp bilder på gulliga igelkottar ;) So far so good, men jag känner mig osedvanligt stressad och trött. De senaste två nätterna har jag varit vaken alldeles för länge och sovit för kort, och herregud vad det känns i hela kroppen och inte minst i knoppen! Inte undra på att jag brukade kunna sova hela dagarna och alltid var trött och nervös! Läggtiderna är heliga och ikväll ska det bli ordning på dem igen så kommer jag att må mycket bättre imorgon :)

Nu vänder det! Novembers utgifter

Det här inlägget har jag gått och fnulat på i över ett halvår nu... ögonblicket då ekonomin vänder och jag verkligen kan börja applicera det jag lärt mig. I början av året lyckades jag komma upp i en sparandegrad på 70% på enbart CSN, men sen... det har jag nog tjatat nog om vid det här laget ;) I augusti började jag betala av på studielånen, och nu landade precis första rejäla lönen på kontot. En del av mig oroar sig fortfarande över att jag ska slänga iväg alla lärdomar och vanor och börja shoppa igen, medan en annan del tycker att blotta tanken är absurd.

Jag älskar att detaljgranska andra bloggares månadsutgifter, men själv har jag svårt att tänka mig att någon skulle tycka om att rota i mina (logiskt..?). Men! Accountability (bra svenskt ord..?) är som vi vet högst effektivt, så nu gör jag ett undantag. I värsta fall får det mig att tänka ett varv extra innan inköp :)

November 2015

Är det här spännande att läsa och borde bli något sorts stående inslag här på bloggen? Jag har inget emot det då jag tror att det skulle hjälpa mig något enormt när det gäller att bevisa för mig själv att jag kan spara större summor även med större inkomst. Förhoppningvis kan jag även hitta fler saker att förändra till det bättre!

Undrar du vad jag äter för att hålla nere matkostnaderna, saknar du några självklara utgifter i sammansällningen ovan, har jag räknat helt galet, eller skulle du hellre läsa om något annat här? Shoot! :) 


Uppdatering: Jag borde kanske tala om att jag räknar sparandegrad exklusive pension.

I en helt ny värld

En månad på nya jobbet. Efter att ha varit student i 6 år och fått göra i princip vad som helst när som helst så tar det på krafterna att ruta in sig i 8-9 timmar per dag, även med lite flextid och massor av tillit och eget ansvar. Vad gäller fasta rutiner så har jag lärt mig att det är då jag mår som allra bäst.  Vad gäller eget ansvar så har jag nog inte upptäckt den fulla betydelsen av frihet under ansvar än. Det ringer klockor från diverse managementkurser i skolan, men jag har lite svårt att ta det till mig i verkligheten. Ingenting jag trodde jag visste om arbetslivet motsvarar det här (som tur är!).

Då kommer jag ihåg att där jag kommer ifrån jobbar folk som målare, snickare, elektriker, sekreterare och administratörer... En helt annan form av arbetsorganisation... relativt sett en av peka-med-hela-handen-typ som föder alla möjliga ineffektiva beteenden i en vi-och-dem-värld där chefen nästan aldrig är din kompis eller vill ditt bästa. Den här världen däremot, här har man fasen all möjlighet i världen att blomstra om man vill. Nyfiken och försiktigt optimistisk är nog en bra beskrivning just nu :)

Det är väldigt spännande att notera skillnader i beteende och tankemönster beroende på föräldrars profession, ekonomi, mm. Bara att träffa människor som blir förvånade när de får reda på att jag vuxit upp med en ensamstående mamma och att vi alltid bott i lägenhet slutar aldrig att fascinera mig. Jag har aldrig tänkt så, jag har haft en extremt stabil och trygg uppväxt, och so what att jag är den andra personen i familjen som läst på universitet, och för den delen den första ingenjören. Jag har heller aldrig lagt några större värderingar i att jag flyttade till huvudstaden, och frågar du mig varför så har jag inga bra svar. Varför inte, liksom.

Om något så är jag väldigt nöjd över allt jag redan lärt mig när kollegorna sitter och pratar om att de måste ha 400 000 SEK om året för att överleva. Å andra sidan kanske de skulle bli lika förvånade om de fick reda på att jag lever gott på en fjärdedel av den summan... det är spännande att vara smygsparsam! ;) Länge leve CSN, hyreslägenheter, matlådor, nöjen som att plocka ogräs, bygga snögubbar, promenera, och laga mat med vänner! :) Jag har så svårt för människor som jagar status genom prylar och resor... och jag har ingenting att komma med i diskussioner om Idol eller vem som är snyggast i Bonde söker fru... *herregud finns det forfarande..?!*

Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska kunna luncha med tre nya kollegor nästa vecka utan att spendera motsvarande summor på utemat. Fika på kontoret är absolut en möjlighet som kostar gratis. I'll figure it out, för tyvärr kan man inte tvinga andra att ta med matlåda ;) Börjat simma har jag också gjort, och det var så längesedan jag satte min fot i en simhall att jag klev in i omklädningsrummet utan att ta av mig skorna första gången... men men ;) Här om kvällen lyckades jag till och med övertala mig själv om att bara komma hem, byta om och åka iväg igen! En timmes simtur blev det, sedan sussade jag som sten :)

Egentligen är jag inte direkt trött, det är bara väldigt många nya intryck och intensiva dagar jämfört med vad jag är van vid. Jag sover, äter och rör på mig tillräckligt, och det mesta som händer är så spännande att jag inte hinner fundera på om jag är helt slut eller inte. Missförstå mig rätt, även om aktivitetsnivån har tiodubblats jämfört med de senaste åren så är jag frisk och orkar uppenbarligen till och med åka och simma efter jobbet. När jag brukade säga att jag var trött... jag var nog bara uttråkad. Om jag får fortsätta känna så här varje dag så kommer jag vara väldigt nöjd med tillvaron! Om inte, jamen då är det kanske dags att ta ett steg tillbaka och utnyttja kraften och initiativförmågan som kommer med en sparandegrad över 50% :)


Haha, jag kom precis på att I en helt ny värld är från Disneys Aladdin... och jag hade seriöst ingen aning om att Peter Jöback gjorde svenska versionen. Så liten var jag att jag inte ens var medveten om såna saker 0:)

Rollercoaster life

Wiiiiieeeeeee... nej, det är inte investeringarna som droppar mest (än), det fina stupet beror (nästan) enbart på att sista CSN kom in i maj och, well, jag har inte tjänat nåt sedan dess, genomfört megaflytt av bohag inom Stockholm och från Linköping, och nästan tredubblat hyres- och bredbandskostnaderna. Och blivit med månatlig elräkning. Så har jag åkt en hel del tåg också. Det enda som varit någorlunda konstant är mat och mobil.

Det kan ju se helt galet ut just nu, men om ett år kommer det här signifikanta hacket vara ett litet hål i en annars ganska jämn och trevlig väg. Målet är att det ska börja stupa minst lika brant i motsatt riktning om sisådär 22 dagar :)

Jag inbillar mig att en sten kommer släppa när det börjar peka uppåt igen... en sten som jag inte riktigt varit medveten om (är man någonsin det?). Bra träning i att leva på sparade slantar utan att få panik!

Matkostnaderna

Det här går ju som på räls, även med fritt användande av kryddor och med nya favoriten lasagne med adzukibönor som innebär en hel del ost (en hel del). Jag behöver alltså inte leva på linsgryta för att hålla mig under tusenlappen varje månad. Det enda som egentligen hänt rent ekonomiskt är att det går mera upp och ned sedan jag fick större förvaringsutrymmen, men på det stora hela jämnar det ut sig :)

 

Mönster

En bra månad har jag 10-15 utgiftsposter. Inte så att jag sitter och räknar (längre), men kontoutdraget ska få plats på en sida. En riktigt bra månad får även ränteinformationen (rad upp och rad ned med nollor) plats på samma A4.

En bra månad summerar utgifterna till mindre än 10 000 riksdaler. Det ska bli jättespännande att se vilka nya känslor som kommer upp till ytan när första stora lönen kommer in (stora = större än sommarjobb eller CSN).

Om jag lyckas komma ihåg att pengar fortfarande är pengar, och att ju mindre jag spenderar desto mer har jag en annan dag när något oförutsett händer eller jobbet är jobbigt eller någon annan möjlighet uppenbarar sig. Att ju mer jag sparar just nu i livet, desto ännu mer kommer finnas den där andra dagen. Att nöjesshopping inte bidrar till någon långvarig glädje, och att om jag någonsin hamnar i en situation där jag tycker att jag behöver "unna mig" någon onödig pryl så är det verkligen dags att ta ett steg tillbaka och fundera på vad det är jag egentligen håller på med.

Lite livsstilsinflation kommer nog infinna sig. Som att lägga upp till 1200 kr på mat istället för 800-1000 kr/mån så jag inte behöver planera varenda ingrediens i minsta detalj, och kan köpa en liter apelsinjuice per vecka såhär i förkylningstider. Äta lasagne när jag vill trots att det går åt en hel ost. Om ICA skärper sig kanske osten till och med kan bli ekologisk (seriöst sista anhalten för 100% eko tillsammans med jäst).

Med två middagar och två fruktkorgar i veckan på jobbet och frukostmöte varannan vecka kanske det till och med jämnar ut sig. Som sagt, a frugal weirdo's dream. Jämnar ut sig så att jag åtminstone inte behöver ha dåligt samvete över en utelunch i månaden för att lära känna någon ny kollega som inte äter matlåda (the horror! ;).

Bara det faktum att jag nu passerar mitt i smeten två gånger per dag har satt igång shoppingsuget. Den snygga kappan i fönstret, sopborsten från Iris hantverk på DesignTorget, skinnstövlarna med rätt skaftvidd på Scorett, 20% på allt både här och var, för att inte tala om nya butiken Things på plattan. Oj oj oj. Än så länge har jag nöjt mig med att titta i fönstret bara två gånger varje vardag ;)

Här om dagen var jag faktiskt inne på Scorett, Vagabond och till och med Din sko på vägen hem. Och vet ni? Jag blev trött av att bara titta, trängas med folk och känna mig allmänt i vägen. För att inte tala om plastdoften på Din sko... jag har visst glömt hur plastiga plastskor känns. Så trött att jag insåg att jag faktiskt inte behöver några nya skor, bara någon form av praktisk väska eller påse att bära inomhusskor och matlådor i. Häpp! :D

Nej, nu ska jag fortsätta med månadens ekonomiöversikt, och lägga en massiv (~600 kr) beställning hos Jordklok på sånt jag faktiskt behöver för att klara mig till mars nästa år. Sedan ut i det fantastiska vädret och fixa återvinningen och se om jag kan hitta några fina löv eller förtorkade ogräs att dekorera balkongen med nu när den sista dahlian nästan har gett upp för säsongen. Tvätta också, vilket är förvånansvärt mysigt nu när det bara behöver hända varannan till var tredje helg :)

Ha en fortsatt mysig lördag!

Vad vore jag utan mina matlådor

Detta är en hyllning till matlådan. Allmänt bespottad, allmänt älskad, och alla brungråa känslonyanser däremellan. Personligen tycker jag att det beror helt på vad man väljer att lägga i den.

Det sista jag vill göra på lunchen är att

• springa omkring och stå i kö med "alla andra"
• spendera 100 riksdaler på en maträtt som jag i bästa fall kunnat laga för en tiondel av priset
• undra vad jag ska äta

Det sista jag vill göra när jag kommer hem är att

• laga mat
• undra vad jag ska äta 

Japp, detta är en kort hyllning till matlådan, och vanan att laga mat i helgerna. Jag är typ beyond trött och rörig i huvudet så mer spännande än så här blir det inte idag. När man knappt kan gå rakt (och somnar efter en tredjedel av sin vanligtvis fokuserade meditation) så är det extra skönt att inte behöva undra vad det blir till middag.

Nu ska jag äta värmd lasagne (mums!) och sedan krypa till kojs med en bra bok. Kanske ska testa att meditera sittande idag, se om det hjälper..?

Hålla det enkelt

Igår kväll var det lyxigaste jag kunde tänka mig att bara komma hem och gå och lägga mig, så det var precis vad jag gjorde. Idag kom jag hem sent och har bara hängt upp kläderna på vädring, diskat och druckit en halv kopp te och alldeles strax är det läggdags. Det är helt fantastiskt vad tillräckligt med sömn kan göra för en människa. It's the little things.

Middag på jobbet samtidigt som man får lyssna på inspirerande kollegor är också lyx. Frugal Weirdo heaven.

Natti.

Elektriska experiment: Juli + Augusti

Den generösa elanvändningen under juli landade på 99 kWh. Oj. Jag skyller på tvättmaskinen, 4-5 sådana kan lätt skalas bort bara genom att bära ned tvätten till den gemensamma tvättstugan. Drar stora tvättmaskiner som går i 20-30 min mindre el än små toppmatade som snurrar i närmare två timmar med samma resultat?

Jag har även haft gäster vid ett flertal tillfällen och lyckades krascha glaskannan till kaffepressen, så kaffebryggaren har använts (och stått på) mer än nödvändigt. I vanliga fall brygger jag bara kaffe på morgonen och häller direkt över i termos, och i det ideala fallet med presskanna innebär det bara ett par minuters användning av vattenkokaren (drar något mindre än kaffebryggaren trots att vattenkokaren har dubbla effekten). 

Målet för augusti var att åtminstone hamna under 99 kWh, och det gick väl okej då det landade på 89 kWh. Det är trots allt en tioprocentig minskning, men jag vet inte... jag hade förväntat mig ännu mindre liksom. Jag vet inte vad som egentligen är mycket, utan målet är som alltid att använda så lite som möjligt. 

En tvåa brukar ligga på en förväntad årsförbrukning runt 2000 kWh, men den siffran måste vara baserad på minst två personer och inga som helst försök att minska energiåtgången. Jag gjorde något test (kanske på elskling.se..?) som efter mycket om och men kom fram till att jag borde använda runt 1100 kWh/år (ca 92 kWh/mån). Om man ska tro historiska data för den här lägenheten så låter det rimligt, samtidigt som tidigare hyresgäster enligt egen utsago mest använt mikro, dator, tvättmaskin och inte mycket annat, så vem vet. Matlagning har snabbt blivit ett stort intresse, och det tänker jag inte ändra på.

Förutom att byta återstående ljuskällor så borde jag använda lock på kastrullerna oftare, stänga av plattan när äggvattnet kokat upp, samt utnyttja eftervärmen i ugnen. Jag brukar bara öppna luckan för att släppa ut värmen i lägenheten, men jag skulle även kunna stänga av den tidigare, samt laga mer mat varje gång ugnen/spisen ändå är uppvärmd. 

Det kanske är orimligt att tro att jag ska kunna minska ännu mer, speciellt med tanke på att det snart kommer vara mörkt nästan hela tiden när jag är hemma. Hur mycket el använder ni i genomsnitt?

Att shoppa utan att shoppa

Över en timme i en bokaffär och jag hittade inte en enda bok att läsa under uppkommande långflygningar! Inte så att jag inte hittade böcker jag vill läsa, det fanns gott om sådana. Nej då, jag hittade bara ingen som jag kunde tänka mig att spendera minst 89 kronor på när jag vet att jag bara kommer läsa den en gång och sedan vilja bli av med den. Eller för den delen 239 kronor för en sådan jag vet att jag kommer läsa flera gånger, men samtidigt vet kostar 150 kr på Bokus.

Det är mysigt att bläddra i böcker och botanisera i fina butiker, men jag blev nästan irriterad på mig själv för att jag inte kunde bestämma mig innan jag insåg hur absurd den känslan var. Jag ville helt enkelt inte köpa något alls.

Tröskeln för köp blir högre och högre ju längre tiden går, och nu kan jag tydligen stå och skratta åt min egen frustration och sedan gå därifrån. Det känns rätt gött.

Jag tog ett snabbvarv på MQ (max 2 min) och klämde på några fina tröjor också. I och med kostymköpet har jag börjat få rabatter där igen, och för lite över ett år sedan hade jag inte tvekat en halv sekund. Igen, inte så att jag inte skulle använda den, men jag behöver den inte så det känns alldeles utmärkt att bara titta och sedan gå därifrån. Häpp :)

Flyget kommer således spenderas med näsan i en lånad kopia av Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme av Henrik Berggren. Knappast någon kioskvältare, och den tar nog upp ett kilo av handbagaget, men vad gör väl det? För första gången inför en längre resa är jag inte ett dugg orolig över packningen. Jag tar med mig det jag använder regelbundet och så är det inte mer med det. Kanske knölar ned en extra väska i handbagaget som kan checkas in på hemvägen ifall jag hittar något jag ändå behöver/verkligen vill ha till förmånliga priser. Och vem fasen vill släpa runt på två väskor, med eller utan hjul..?

Mobilskötsel

I dagens hushåll är det inte bara kaffemaskiner som ska avkalkas, avlopp som ska rensas och läckande kranar som ska fixas, utan vi har även mer komplicerade pryttlar som mobiltelefoner och (andra) datorer att ta hand om. Det kommer förhoppningsvis inte som någon överraskning att jag håller fast vid min Samsung Galaxy SII som jag fick i julklapp 2012. 

Jag har inte haft några som helst telefonrelaterade problem förrän nyligen, och jag kan egentligen inte skylla på telefonen. Ingen märkbar förändring = ingen skötselåtgärd. Batterier klarar ju bara ett visst antal laddningar, och det överlevde ändå förvånansvärt länge innan det tvärdog för några månader sedan. Som tur var (för mig) så fick jag tag i ett ännu äldre men bättre fungerande batteri av en bekant som uppgraderat till ny telefon (surprise surprise, ingen vill köpa en S2a). Den dag det dör kostar ett nytt 125-255 riksdaler.

Egentligen har jag misshandlat min telefon något oerhört. Den har tappats i stengolv och på asfalt flera gånger, jag har aldrig uppdaterat den*, och jag har aldrig backuppat någonting. Det enda den har gjort som reaktion på detta var att få en tunn tunn spricka och något som ser ut som (och förmodligen är) avtrycket av en liten sten i silverramen runt om (jag halkade och föll typ handlöst på välsaltad is en vinter med mobilen i handen). Skadorna märks inte om man inte vet att de är där.

Nu är det dock så att tangentbordet har börjat krasha. De enda lösningarna jag hittat på det problemet är en temporär - att rensa appdata - och en förmodat semipermanent - resetta till fabriksinställningar. Fungerar inte det så verkar det vara en bra idé att lägga några kronor på en annan tangentbordsapp. Så nu har jag roat mig med att rensa och backuppa för första gången, vilket känns otroligt skönt. Nu återstår det att se hur långt jag behöver gå för att få tillbaka ett fungerande tangentbord.

Jag kommer absout göra samma sak med min lilla laptop (HP Pavilion dm4, födelsedagspresent från 2012) när exjobbet är avslutat. Det är inget fysiskt fel på den, det enda felet är att jag inte tagit hand om den... typ alls. Stackarn har åkt i backen minst två gånger utan reaktion. Egentligen är det helt otroligt vad de står pall för, och vilken skillnad en rensning, fysisk städning, defraggning, ominstallation och/eller reset kan göra. Ja den är långsam men det är inte datorns fel. Det visar bara på brister i mitt eget kunnande, och den här gången ska jag banne mig skruva isär den innan jag byter ut den! Med tanke på att jag snart blir med jobbdator (och jobbmobil för en delen) så kommer mina egna inte ens behöva jobba lika hårt i framtiden.


*Få inte panik nu. Alltså jag använder bara telefonen till meddelanden, Whatsapp, Skype, ibland kolla mejl och lyssna på musik, ringa och fota. Inga bankärenden eller andra känsliga saker. Om jag skulle välja att oroa mig så skulle jag gnälla på den ickeexisterande krypteringen Skype erbjuder, inte att jag fortfarande kör inte-ens-den-sista Gingerbread.