tag:blogger.com,1999:blog-38465342387205804482024-03-13T17:20:58.543+01:00 doa på nya äventyr!doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.comBlogger502125tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-77392413669131688402017-03-01T16:29:00.000+01:002018-11-30T16:30:19.073+01:00Curiosity is all that counts<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-5xVBPihc4dE/XAFXTnlPWeI/AAAAAAAAAkM/pHkBQ5SK1k04uD4Av0O76yFfLmbBCX71QCLcBGAs/s1600/tumblr_inline_om5ief4HuD1rytbz2_500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="333" data-original-width="500" src="https://1.bp.blogspot.com/-5xVBPihc4dE/XAFXTnlPWeI/AAAAAAAAAkM/pHkBQ5SK1k04uD4Av0O76yFfLmbBCX71QCLcBGAs/s1600/tumblr_inline_om5ief4HuD1rytbz2_500.jpg" /></a></div>
<br />
<br />
<i><b>“Jajaoooooaaeeeuh-ja-uuuu-uu-aa!”</b></i><br />
<i><b> </b></i><br />
Small
children know what matters. A cheese sandwich can be the whole world for
a while, a train table is endlessly fascinating, or you can just
happily play with your own toes or try out different sounds.<br />
<br />
Adults
have a tendency to complain, a lot. Nothing is ever good enough and the
world is always going to hell in one way or another. We are either
dwelling on the past or planning for the future. We are very rarely
right here and now, unless we are complaining about what isn’t working
right now… projecting it into the future, creating our own realities.<br />
<br />
Christmas
always makes me want to slow down even more. Get rid of all the excess
stuff, commitments, frustration and worry. Focus all my time on what is
truly important - feeling good, developing and cherishing meaningful
relationships, learning, and helping others. Going out into the world
with the wide eyed curiosity of a child.<br />
<br />
We have a lot of
unlearning to do, but I’m on my way. On my way to approaching other
people and new experiences with curiosity and acceptance. Assuming
people are kind and tolerant until proven wrong. Unlearning the false
truths that <i>“You can’t do that, that’s crazy!”</i> and <i>“Sitting still, shutting up and doing as you’re told is the right thing to do.”</i> that we have all been exposed to at some point.<br />
The
world is going to hell in a thousand and one ways on any given day. But
for every thing that is severely wrong, there are fiftyeleven (yes
that’s an actual number) things going right, and I’d rather contribute
to making that fiftytwelve things (not an actual number… yet)!<br />
<br />
There
will always be something to fight about. But take this opportunity -
wherever you are - to stop for a minute. Slow down a bit. Notice where
you are. The sounds, the smell. Complain a little less. Smile at the
weather or the traffic chaos or the frustrating behaviors around you.
Give someone a hug. Make sure a homeless person gets a warm meal and a
roof over their head tonight. Crawl under a mountain of down and wool
and be grateful for what you have.<br />
<br />
Right here right now it is very peaceful, and for that I am eternally grateful.<br />
<br />
What
can you change in your own life to make sure the world becomes a kinder
and more tolerant place? Do. Act. Create something of value. The world
needs more love today, and on all other days. Take care of each other.
Whatever happens, we are sailing this boat together.<br />
<br />
<hr />
<i>Unknown photo source, I found it on Deviant Art at least five years ago and still love it. </i>doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-65996874637421901592017-02-05T16:16:00.000+01:002018-11-30T16:17:56.792+01:00Dare to shine<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/moSFlvxnbgk/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/moSFlvxnbgk?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<br />
<br />
I’ve been obsessed with film music for a long time. I would watch the
extras to movies like Pirates, Sweeney Todd and Phantom of the Opera
until the center of the DVDs cracked. I’m also way more interested in
seeing the behind the scenes action than the result. Johnny Depp and
Gore Verbinski doing their find the peanut routine cracks me up every
single time. Keira Knightley kicking ass sword fighting. Keenan Kampa
dancing. Helena Bonham Carter singing. Benedict Cumberbatch actually
playing the violin. Tim Burton drawing or directing. Hans Zimmer
composing.<br />
<br />
Hans Zimmer is a genius. I recently watched a recording
of his live tour and I swear I had goose bumps for two hours straight
and regular chills down my spine. He’s treating it like a GIANT jam
session and it’s awesome. The way he layers different sounds and
unexpected instruments… I don’t care what it’s called, it’s pure
brilliance.<br />
<br />
There is something about watching exceptionally
talented people do extraordinary things that are sometimes completely
out of their comfort zone - especially when they weren’t trained to do
it to begin with. It gives me hope that if I want to I can learn to do
whatever I want.<br />
<br />
I played the piano when I was younger and can
sort of read sheet music, but that’s as far as my musical knowledge
stretches. I’d be hard pressed to distinguish between a violin and a
viola despite having friends who play both. But I think we all have an
intimate relationship with the effects of music. We also all had someone
we admired so much they annoyed us into jealousy when we were younger,
whether they were acting, dancing, playing an instrument, singing, or
something else entirely. Maybe we still do. Watching someone do their
own thing is fascinating and inspiring in equal measure! It doesn’t
matter if it’s photo editing, painting, programming or gardening.<br /><br />
<figure class="tmblr-full" data-orig-height="645" data-orig-width="519"><img class="" src="https://66.media.tumblr.com/f4fec068e357d6dbf0696c06d2c44f19/tumblr_inline_oj7sld1yCY1rytbz2_540.jpg" /></figure><br />I’ll never forget Alex just staring at me and exclaiming something like <i><b>“You’re just so damn happy!”</b></i>
in a slightly exasperated manner while I was bouncing around like a
small child on Christmas during prom practice. In Linköping, prom is
serious business. We practiced Wiener waltz for several months and I
listened to <i>An der schönen blauen Donau</i> more times than I can
count, twirling as fast as the limited space in my bedroom would allow.
The only thing that has kept me from signing up for a dance course is
that I couldn’t decide between tango, quickstep and salsa. I considered
ballet, too. I don’t have to become an expert in either of these, just
trying something would be great. I certainly wouldn’t expect to ever go
on pointe. Hmm… that last was a lie. I’m nothing if not ambitious,
still.<br />
Aspiring never got anyone anywhere though, you actually
have to do something about it. You have to choose. Find a focus, at
least for a while. Do I want to paint aquarelle, take up my singing
lessons, or learn some type of dance or another? I hate choosing, but
what happens when I don’t choose is this:<br />
<blockquote>
<b>Nothing</b></blockquote>
Instead
of picking one thing and going for it, I often sit on my hands waiting
for divine intervention or something, which is about the most useless
thing you could ever do. What is it that makes us think procrastinating
will help? Just pick one. You can always change your mind, and change it
again. Fear and lack of knowledge (which boils down to fear of the
unknown) are usually the real obstacles, in one shape or another. If you
have identified that, you’re well on your way to beating that inner
indecisive coward of yours.<br />
<br />
<b>Honestly, there’s a part of me that just wants to get up on stage and never get off.</b>
It doesn’t matter if it’s an actual stage or just a room with
(sometimes a lot of) other people in it. The rest of me is absolutely
terrified of doing just that. But honestly, we all step up on stage
every single day, whether it’s in our relationships, at work, in various
hobbies or some other activity we undertake. We all have infinite
opportunities to create something of value that we can be proud of,
every day. Regardless of your circumstances, don’t limit your power - go
find more of it! Wherever you are right now, there’s plenty more where
that came from! Nothing beats a healthy dose of curiosity and an
unlimited appetite for life.<br />
<br />
Take a long hard look at the
obstacles, then promptly get them out of your way. Unleash your creative
ambitions, whatever they are!<br />
<br />
<b>What are you gonna do today that you didn’t do yesterday?</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/7rMxbZP6SyU/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/7rMxbZP6SyU?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-68705197951396464882017-01-28T15:46:00.000+01:002018-11-30T15:46:53.934+01:00Take the leap!Sometimes you just gotta do it. Don't think, don't breathe, just take
the plunge. If you feel excited about it, go for it. It's scary, you
have no idea what's gonna happen or how it'll turn out. But guess what -
you can always change your mind later. Nothing lasts forever, and
sometimes the most sane thing to do is to kill your darlings. But that's
later, in the future. Possibly.<br />
<br />
<b>For now, just go tell someone about whatever it is you want to do before you get the chance to back out.</b>doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-7624188600699861042017-01-22T16:11:00.000+01:002018-11-30T16:12:30.287+01:00<blockquote class="tr_bq">
<span class="quote">"Love is about bottomless empathy, born out of the
heart’s revelation that another person is every bit as real as you are.
And this is why love, as I understand it, is always specific. Trying to
love all of humanity may be a worthy endeavor, but, in a funny way, it
keeps the focus on the self, on the self’s own moral or spiritual
well-being. Whereas, to love a specific person, and to identify with his
or her struggles and joys as if they were your own, you have to
surrender some of your self."</span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
-<i> Farther Away, Jonathan Franzen</i> </blockquote>
doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-8596784610780275912017-01-03T16:08:00.000+01:002018-11-30T16:10:55.775+01:00The Year of Freedom<div class="post_body">
Freedom
for me is challenging my limits. Looking my fears in the eye and
resolutely tackling them head on. Breaking down barriers, walking
through open doors, opening others, letting more light in. Letting go of
some dreams to welcome others. If you keep pushing your boundaries you
will soon be cruising in your discomfort zone where nothing is
impossible, while your comfort zone grows exponentially.<br />
<br />
I’m
trying something new this year. A theme. A sparkly subtitle to 2017. No
planning in minute detail. Generally applicable without losing power. A
clear direction and a worthy yardstick for my focus.<br />
<br />
<b>The Year of Freedom</b><br />
<br />
<i>Core desired feelings</i><i>:</i><b> </b><br />
<ol>
<li><b>Free </b></li>
<li><b>Centered </b></li>
<li><b>Connection</b></li>
</ol>
<i>Core values: </i><b><br /></b><br />
<ol>
<li><b>Health</b></li>
<li><b>Relationships </b></li>
<li><b>Passion </b></li>
<li><b>Growth </b></li>
<li><b>Contribution</b></li>
</ol>
<br />
Reading <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.daniellelaporte.com%2Fstore%2Fshop%2Fbooks%2Fthe-desire-map-book-new.html&t=MDk3M2E0NDJhNjZmZTFiZTQxODk2NmNlYjA1N2ViYzllNTBiZjJmZixxbGlxdzZscA%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F155348602118%2Fyearoffreedom&m=0" target="_blank"><i>The Desire Map</i></a> by Danielle LaPorte and <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=https%3A%2F%2Fwww.stephencovey.com%2F7habits%2F7habits.php&t=ZTAyYjI2MjQ3YjIzMjQ3ODQ1NjlkYzNiNjdhNjE4NDJkOWFkZDA2ZixxbGlxdzZscA%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F155348602118%2Fyearoffreedom&m=0" target="_blank"><i>7 Habits of Highly Effective People</i></a>
by Stephen R Covey, and listening to <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.theminimalists.com%2Fpodcast%2F&t=ZDNiMmU3NzBiYzg3MGE1YzJlMjMzYmMxYjE5OWVkYzI1NDI3OGMyNCxxbGlxdzZscA%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F155348602118%2Fyearoffreedom&m=0" target="_blank"><i>The Minimalists podcast</i></a> while questioning my habits and dreams proved to be a
potent combination. Revealing and soul opening in a very heartwarming
way. Shining a light in corners that have just been waiting to be
(re)discovered.<br />
<br />
<b>Core desired feelings</b><br />
<br />
Possibly the greatest invention so far by Danielle LaPorte, along with the whole <i>Desire Map</i>
process. As a brainstorming nerd who loves braindump writing, I
approve! The result: three well curated little words that hold immense
power.
Moving a little closer to these feelings or states of being on a daily
basis… <i>boom</i>. Success = guaranteed.
They don’t have to make sense to you - they hold infinite meaning and have about 30 synonyms each for me.<br />
<br />
<b>Core values</b><br />
<br />
These have been borrowed straight from <i>The Minimalists</i>
because they make perfect sense in all their simplicity. Anything I can
think of that I really want fits into several of these. Don’t make
things more complicated than they have to be, simplicity rocks.<br />
<br />
<figure class="tmblr-full" data-orig-height="464" data-orig-width="611"><img class="" src="https://66.media.tumblr.com/587b32016e143950c2be7b8a492cb296/tumblr_inline_oj7olqXNt31rytbz2_540.png" /></figure><br />
As an engineer, IT consultant and organization freak, frameworks hold
tremendous appeal for me. I need something to hang my desires and
intentions on, a system to support my wandering mind and facilitate the
actual execution. In the past this has involved detailed schedules,
spreadsheets, planners and Trello boards. I know. Believe me, <i>I know</i>. Paralysis by analysis.<br />
<br />
You need to use the right tool for the job, but I think my root problem was lousy goals. I just didn’t <i>feel </i>them
as joy, as moving towards increased happiness and contribution to the
world. That’s not the tools’ fault - scrum/kanban/scrumban boards,
spreadsheets, planners and schedules are great for many things. Just
make sure you tune into what you actually <i>want </i>and <i>need </i>first. No planning in the world can save a crappy project.<br />
<br />
I have taken this for some serious test drives, and for all intents and
purposes I’m already practicing it. Physical, mental and social freedom
resonates in a profound way. Letting go of worry and just going for it.
Any step I take in this direction will be a victory. Good bye <i>should dos</i>, hello power!
<br />
<br />
<b><a href="https://outrageousoptimism.tumblr.com/post/153902883433/doitnow" target="_blank">Just start and do it now</a>
saves me when I find myself struggling to choose, and aligning my actions
with these 8 little words will make for an awesome 2017, no matter what
it brings.</b><br />
<br />
More than anything this requires allowing myself to
fail. Trying new things without letting the fear of failure hold me
back. Make my mind up and charge ahead with clear intentions. I will
stumble and I will fall, but 2016 has taught me that there is great
clarity to be found in chaos. Great comfort to be found in the unknown.
You will catch yourself when you fall, and when you need a little help
other people will step up if you let them.<br />
<br />
No matter what
happens everything will always work out for the best even if you never
end up exactly where you intended. Different is just that - <i>different</i>.
It is movement, and as long as you are moving in a positive direction
nothing can go wrong. It is already right. Curiosity and genuinely
meaning well will get you everywhere, though never in the way you
thought. Roll with it.<br />
<br />
<br />
<figure class="tmblr-full" data-orig-height="604" data-orig-width="487"><img class="" src="https://66.media.tumblr.com/5a020b2335d2ebc224bd59c73ee0684a/tumblr_inline_oj7m2uy0It1rytbz2_540.png" /></figure><i>Source: <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=https%3A%2F%2Fwww.instagram.com%2Fp%2FBOvfyUQgJFV%2F%3Ftaken-by%3Dbemorewithless%26hl%3Den&t=NGExZTM4N2UyNzJmNjc1MmEwNmZlODUxM2FkODZjYzcyNmJjZjYyZSxxbGlxdzZscA%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F155348602118%2Fyearoffreedom&m=0" target="_blank">bemorewithless by Courtney Carver</a>.</i><br />
<br />
<b>What are you going to do to fall a little more in love with 2017 for each day that passes?</b></div>
<div class="post_notes" data-subview="notes">
<div class="post_notes_inner">
<div class="post_notes_label note_count">
<span class="note_link_current" data-count="0" data-less="" data-more="1 note" title="0 notes"><br /></span></div>
</div>
</div>
doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-62003090091894931882016-12-29T16:03:00.000+01:002018-11-30T16:04:30.137+01:00Sometimes all you need is some distanceGo for a walk and clear your head instead of ploughing on in
frustration. Take a coffee break with a colleague instead of powering
through, and vow not to do any complaining. Work from home for a day,
meet a friend, take out your aggressions in the gym, cook an awesome
meal or try something new. Get out of there for a while. Jump head first
into something else entirely. Sometimes you have to <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.theminimalists.com%2Fnatural%2F&t=ZDJjZjZiZjg4NWI3OWNkNDI2YWQ0MzJjMDc4Yzg2ZmZiYjNjMmI2MCxvVGkzV1FobA%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989821663%2Fdistance&m=0" target="_blank">drudge through the drudgery</a>
to get where you’re going, but putting your head through a wall never
helps. Go find another perspective, course correct just a little along
the way, force yourself to focus on something else. The so called
insurmountable problem will often appear in a better light if you do.<br />
<br />
A few months ago, a colleague told me the following:<br />
<blockquote>
<i>“It
might look like I’m just walking around, chatting with people, drinking
coffee and eating bananas, but in here *points to temple* I’m solving
the problem. I just think better that way.”</i></blockquote>
Amen to that. <b>Step away from the canvas and give yourself a chance to figure out what you’re actually painting before charging ahead.</b><br />
<b> </b><br />
<a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fzenpencils.com%2Fcomic%2Fdavinci%2F&t=NmZmM2QyZTEzZWMyZDE1YzE0N2YwMTVkZjBjNTZhYjE3MWU0MGI2OSxvVGkzV1FobA%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989821663%2Fdistance&m=0" target="_blank">Click through to read some of the latest and greatest by Gav of Zen Pencils.</a><br />
<figure class="tmblr-full" data-orig-height="464" data-orig-width="477"><img class="" src="https://66.media.tumblr.com/9c49417328fa64631bae2db3d129fc8f/tumblr_inline_ohor2tXfHC1rytbz2_540.png" /></figure>doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-37693243007782347692016-12-19T15:53:00.000+01:002018-11-30T15:57:32.058+01:00Finding joy in runningI sucked at running for a really long time. I still remember my PE
teacher’s astounded look when I didn’t finish last in our last run in
9th grade (yeah, I do silly things like never forgetting stuff like
that... don’t be like me, it’s much better to just let go of that crap).
I didn’t like it, it was impossible most of the time despite my best
efforts. My throat ached, <i>side stitches and foot cramps</i> was my
body’s default setting, and I could barely breathe. At one point in 2013
I got up to 10K and I was so proud I could burst, but it still wasn’t
fun or easy, at all. I ran that 10K and then I quit. After a 3 year
break, that all changed.<br />
<br />
Suddenly I was surrounded by people who
loved running, were excited about running, knew a lot about it and
sometimes seemingly even <i>lived </i>for running. I was seriously intrigued, but it took a long time before I started thinking that <i>maybe I could learn to be that excited and happy about it, too</i>. It was a radical mental shift, from something <i>I should do </i>to something <b><i>I could potentially feel euphoric doing</i></b>.
That was exactly the shift I needed. Practicing deep breathing for
about a year prior had also taught me how to breathe properly, and I had
finally understood the importance of drinking enough water.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-qatbmeis61k/XAFPsZZ_abI/AAAAAAAAAj4/No0lc2d5Tzw8tYQdKNe5Md3CJTmlnRO3wCLcBGAs/s1600/tumblr_inline_ohm75f2hh51rytbz2_500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="452" data-original-width="500" src="https://2.bp.blogspot.com/-qatbmeis61k/XAFPsZZ_abI/AAAAAAAAAj4/No0lc2d5Tzw8tYQdKNe5Md3CJTmlnRO3wCLcBGAs/s1600/tumblr_inline_ohm75f2hh51rytbz2_500.jpg" /></a></div>
<br />
I still remember the euphoria when I first broke 17K and felt like I
could keep going forever. Man that was cool, and I promptly had to tell
all the most important people in my life about it. I swear you turn into
an unbearable social media freak when you feel really awesome about
something you do. That’s okay. Maybe half the people seeing a picture of
my GPS watch or my new running shoes think I’m just another nag who
does those things to get more attention, but hopefully the people who
really matter see that I am just happy as hell and want to share my joy
with as many people as possible. The people who matter the most to you
will just be happy for you, no matter how crazy or weird they think you
are for doing whatever you’re doing.<br />
<br />
Was it easy? NO. Was it fun?
YES!! I had some false starts and bumps along the way. I started way too
ambitiously and limped for about 3 weeks. I ate and slept too little
and then tried to run 20K. I had to skip three races because I wasn't
feeling well. The summer heat got stuck in my head and I frequently had
to stop and almost drown myself in the nearest pool of water. I ran a
half marathon on the worst day of my period in 23 degree Celsius heat
and literally wanted to quit over half the distance, but powered through
because I.am.no.damn.quitter. <b>I made myself a promise and I kept it. That is worth more than any medal or pat on the back you can get.</b><br />
<br />
Limping
for three weeks and running into that famous wall already at 13K taught
me that my body actually has limits, limits I have never really
approached or challenged before, and so wasn't aware of. It hit me like a
sledgehammer - had I ever attempted to do any serious physical activity
for over 2 hours straight without resting before? No. That was cool,
learning that I can push my physical boundaries as far as I'd like as
long as I learn how to. It also taught me patience. Some people will
laugh at that, and it's true patience is not my strongest virtue, but
all that means is that I have ample room for improvement to work with.<br />
<br />
Skipping
those races seriously challenged that patience. I had paid good money
for them, everyone I know knew about them, and I had been running
regularly for 3-4 months to prepare for them. I was feeling strong and
had had no serious injuries since my mistake of starting out like a
complete n00b. Bit like a balloon popping, really. But health is more
important than money or pride or even proving something to yourself. At
least that's what I told myself while in bed, stuffing my face with
whatever I could find, huffing and puffing and swearing loudly. It was
an important lesson to learn, and I proved something else to myself -
that I can override my immediate wants, goals and feelings and do what I
know is right. <b>Funny how you can turn all perceived failures into a life lesson, an <i>Aha!</i> experience, a success... reframing it, finding the perspective that throws a different light on the situation.</b><br />
<br />
Most
of my long runs have been utterly amazing. Sunday sunsets in Stockholm
during late summer and fall are fantastic. I never feel better or think
more clearly than when I’m running about 20-30K a week. As a bonus I had
to learn to take care of myself better than ever to be able to run that
much, and the benefits of eating, sleeping, hydrating, stretching and
breathing properly have spilled over into all other areas of my life. I
have learned that I’m exceptionally prone to experiencing Runner’s High,
so much so that according to my physical therapeut I got sciatica from
running too much simply because I feel so damn good doing it. My body
doesn’t know when to stop because it’s just happy as hell.<br />
<br />
45
minutes of approx. 40 kg pressure on an elbow in all my most painful
spots sorted out the sciatica... and I’m never skipping my foam rolling
and stretching again, cause <i>ouch.</i> I would likely have gotten it
anyway at some point. Things that are out of alignment tend to make
themselves known when you put your body through it's paces. If anything I
have learned to deal with those things instead of ignoring the slight
pain here and there, working on correcting habits that would eventually
give me more significant issues. I've even gotten rid of my regular foot
cramps with my trusty double massage ball, and my doctor has pretty
much given me permission to walk around without shoes on at work. Okay,
call it <i>excuse</i> if you want, I'll take it anyway ;)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-bbj5nN3q_CY/XAFPzAvpVRI/AAAAAAAAAj8/oASvkLAa9VAje_S2n28oBYFlYHW5zTP1wCLcBGAs/s1600/tumblr_inline_ohkrzekOxJ1rytbz2_500.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="597" data-original-width="500" src="https://2.bp.blogspot.com/-bbj5nN3q_CY/XAFPzAvpVRI/AAAAAAAAAj8/oASvkLAa9VAje_S2n28oBYFlYHW5zTP1wCLcBGAs/s1600/tumblr_inline_ohkrzekOxJ1rytbz2_500.jpg" /></a></div>
<br />
<br />
I wanted to be a runner for the longest time, but for all the wrong
reasons. It wasn’t until I had given up on it completely that it kinda
found me, at what seemed to be the perfect time. See? <a href="https://outrageousoptimism.tumblr.com/post/153879459668/optimism" target="_blank">Life is actually frigging fabulous</a>,
and it can only get better from here. Just start somewhere, try
something that intrigues you, and see where you end up. It won’t ever be
what you expected, but it will be different and it will be awesome.
Ditch some dreams that aren’t floating your boat anymore, find some that
will. It won’t be awesome all the time, but over time it’ll be pretty
goddamn great. Bit like investing. If you watch ‘em like a hawk you’ll
just feel miserable and make stupid mistakes, but over time - BOOM.<br />
<br />
I
miss running. I had the flu for a week and a stubborn cough for over a
month and now it’s suddenly winter. I am considering getting some
serious winter gear so I can get out there without risking my neck on
the icy roads, or even getting on the conveyor belt at the gym. Not
running literally drives me nuts these days… something about my body
being used to a whole new level of endorphins zooming around. But I can
live with that addiction, because I have never had more energy.<br />
<br />
Have you ever gotten yourself into something that gave you more than you could’ve possibly imagined? <br />
doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-29001843035017296772016-12-10T16:00:00.000+01:002018-11-30T16:02:36.131+01:00Sometimes you need permissionPermission to do what you want to do. What you know is right.
Permission to trust yourself, to trust others, to try something new or
tell someone the truth. The whole truth. Risk conflict or rejection. A
nudge, a push over the edge to take the leap. Don’t be ashamed of your
need, go get that external validation and support in whatever way you
can! Friends, colleagues, family, therapists, blogs, books, talks,
events, forums. Don’t be afraid of what you want. Fear and shame is a
terrible anchor, a weight none of us should have to carry. Don’t be
ashamed of your desires. Want what you want with your whole heart and
ask for help, because the universe will always deliver to those who
dare. More specifically, the people around you will deliver.<br />
<br />
One of my main takeaways from this past year is this:<br />
<blockquote>
<b>Needing help is profoundly human, and based on the assumption that we want to give back as much as we can, we all <i>deserve </i>all the help we can get.</b></blockquote>
Asking
for help is scary, but if you do people will respond in the most
spectacular way. Sincerity feeds on sincerity, and wanting to be of
service, to be useful and make a difference in somebody else’s life is a
deeply human trait. We love helping each other, but we rarely give
ourselves the chance to. Be it fear, shame, getting caught up in the
trappings of our own lives, or not wanting to be a nuisance, we often
find reasons not to ask the really important questions. We stick to
complaining about what isn’t working and plough on with what we perceive
to be most important right now.<br />
<br />
<figure class="tmblr-full" data-orig-height="1280" data-orig-width="1280"><img alt="image" data-orig-height="1280" data-orig-width="1280" height="500" src="https://66.media.tumblr.com/0b28343bdd894d36c1cc37f4596b6b77/tumblr_inline_ohw24hBmhR1rytbz2_500.jpg" width="500" /></figure>Despite being an observer, a <i>Highly Sensitive Person</i>
who notices and remembers pretty much everything, I still struggle to
take the time to really see the people around me, to be present. Ask the
right questions, the important questions. I still get frustrated with
people all the time, try to control my surroundings, or get caught up in
<i>if that person would just do this or do that things will be so much better for all of us</i>. It doesn’t work like that, no matter how good your intentions are. Trying to control anyone but yourself is a futile endeavor.<br />
<br />
Listening
takes time, it takes energy, but it is one of the most important things
you could ever do. If you really show up, bruises and all, other people
will too - just like you would for them. We are often kinder to others
than we are to ourselves - use that fact to all of our advantage.<br />
<br />
Asking
for help also leads to some unexpected and downright awkward as hell
situations. People are unpredictable in the sense that you will never
get exactly what you expect or think you need. Instead you will get so
much more than what you imagined possible. What it comes down to is
this:<br />
<br />
Which option is the most scary?<br />
<ol>
<li>Taking the leap,
risking the humiliation, tackling the fear of ridicule and the potential
social and psychological consequences, or</li>
<li>Continue
living in fear and worry over this seemingly significant defect in
yourself or your life, or that thing you wish you could do, ashamed of
your fear of asking.</li>
</ol>
Taking the leap always wins when I ask myself this question.<br />
<br />
Daring
means doing something about it, taking action, moving forward. Being a
chicken shit means nothing will change, that you will continue acting
and feeling this way. Moreover, you will continue to be ashamed of being
a chicken shit, and that’s no way to live. Somewhere in the middle lies
complaining, which in itself leads to nothing but hurt and draining of
energy - both your own and others’.<br />
<br />
What are you afraid of,
worrying about, analyzing to death, dwelling on, fighting about, wishing
could be different? A feeling is just a feeling, but it is always a
sign of something. Try to examine it rationally. What can you do about
it? Is it worth bothering with? If so, who and what can help you get
where you want to go?<br />
<br />
<figure class="tmblr-full" data-orig-height="938" data-orig-width="1024"><img alt="image" data-orig-height="938" data-orig-width="1024" height="458" src="https://66.media.tumblr.com/f8a62d2f8931690bc4b439c79b56a3b0/tumblr_inline_ohtmqkZfpm1rytbz2_500.png" width="500" /></figure>doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-7610832023606521062016-12-03T16:06:00.000+01:002018-11-30T16:07:08.365+01:00Upgrading the lunchboxI became an avid fan of the home made boxed meal after many caffeinated hours reading <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.mrmoneymustache.com%2F&t=NGVmMGY4MjMyMzg1NmQ5ZmQ4MWQzZDdjMDc2M2I3MDNlNjk0ZThhMCxQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">Mr Money Mustache</a>, <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.frugalwoods.com%2F&t=MDE5MGU4MTZhYjMxYjQ3OTliZWRmNzA5MGIwMTc4NjViYmMwYWJkNCxQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">Frugalwoods </a>and <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fearlyretirementextreme.com%2F&t=MWJkOWUzM2VmYjczZmI1MGY3N2YwMDQwMjMxYzk3MTI5NzI5MTU2MSxQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">Early Retirement Extreme</a>.
I was living off student loans (approx. 9 500 SEK/month, 10 months/year
at the time). Spreadsheets and outrageously optimistic (yet realistic)
financial projections have a way of appealing to the logical and highly
rational part of my brain, with the resulting financial security and
lack of worry appealing to the emotional side in equal measure. I set a
target and dove right in, managing to save 50% of my “income”* by making
better decisions in general and <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.mrmoneymustache.com%2F2011%2F08%2F23%2Fgrocery-shopping-with-your-middle-finger%2F&t=MmU3Mzk4YTIwZGY4MWI3MDhjMWJmNzQyOTMwMTc1MTYxOWJhOGQ1NixQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">grocery shopping with my middle finger</a> in particular. I cut my grocery spending in half while transitioning to an all organic, no processed foods, vegetarian diet.<br />
<br />
My
income has dramatically increased since then, but my target of at least
a 50% savings rate remains. Allowing myself a LOT of wiggle room
instead of instantly ramping that up to 70% took some getting used to,
but that’s a story for another time about how to identify your <i>awesome enough</i> level without slipping back into the role of a <a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.mrmoneymustache.com%2F2011%2F10%2F22%2Fwhat-is-hedonic-adaptation-and-how-can-it-turn-you-into-a-sukka%2F&t=MDI3YWNhYWUzNmQ5ZmE2ZTVlZGEwYmQzNTk4OGUzZjkxNzE5YWMyMyxQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">Sukka Consumer</a>.
I no longer need to eat lots of lentil soup, root veggies, beans, eggs
and bananas to make the cut, but I’d still rather spend 70-90% less on
each meal compared to the average restaurant lunch.<br />
<br />
Even though it feels like a nuisance at times, those savings add up to significant amounts of money that I’d rather spend on <b>something that adds even more value to my life.</b><br />
<br />
I’ve
been slipping up for a long time, once again falling for the social
norm of eating out. That’s okay. It feels convenient and efficient until
you take a long hard look at what else you could do with that money,
not to mention what you could do with the <i>time </i>you’re spending
just waiting in line. Most of the time I have no doubt that I can create
an even more enjoyable meal in my own kitchen for a fraction of the
cost - I just need to figure out how. I love to cook and I love to learn
new things, so do I really want to do <i>less </i>of those things?<br />
<br />
It
may take a long time to realize that you have slipped back into an old
habit you know isn’t contributing to your long term happiness. That’s
okay. In the process I have identified some habits that do - developing
my relationships and social skills, and taking a distinct break from
work. Lunch time away from the office certainly contributes to those, so
after some appropriate course correction my new target is 2-3 lunch
boxes per week.<br />
<br />
I find that the biggest challenge is to figure
out what to cook. Cooking for yourself isn’t nearly as fun as having
company, but that doesn’t mean you have to live off <i>meh </i>food. As
so often is the case, what it comes down to is awareness and knowledge:
1. What do I want? 2. How do I make that happen? 3. Make it happen! <br />
Off the top of my head:<br />
<ul>
<li>Halloumi burger with fries</li>
<li>Roasted root veggies with bean salad</li>
<li>Wrap with veggies (lots of mashed avocados!)</li>
<li>Adzuki lasagna with spinage</li>
<li>Carrot soup with ginger, kidney beans and mozzarella</li>
<li>Pad thai</li>
<li>Rice and roasted veggies with peanut sauce</li>
<li>Vanilla quark with rolled oats, banana and raspberries </li>
<li>Carbonara with portobello mushroom</li>
<li>Saffron veggie stew with rice</li>
<li>Blueberry pancakes</li>
</ul>
Just
writing that made me hungry - a sure sign I’m onto something better
than lentil soup. With the exception of the root veggies and pancakes,
none of these meals are particularly cheap (unless you compare them to a
meat-with-add-ons diet), but they sure make the cut for <i>“cheaper, tastier and healthier than the average restaurant lunch”</i>.
I also get to cook a lot and spend less time waiting, all of which
contributes to feeling even better. Hmm… I know what I’m doing with my <i>10% off everything</i> coupon at the local grocery store this weekend!<br />
<br />
It’s
time to renew my food commitment to myself - vegetarian, organic, very
few processed foods. Other than that, let’s go nuts in the kitchen! I <i>am</i> a Sukka for challenges of all kinds!<br />
What are some of your best ideas for awesome meals?<br />
<br />
*<i>
With an interest rate of 1.2% I never considered not taking that loan.
It’s been down to 0.6% for a long time, and has been lowered to 0.34%
for 2017. It’s basically free money that allowed me to get ahead and
find my financial footing even before I got my first full time job.
Thanks very much indeed.</i><br />
<br />
<hr />
<b>Additional inspiration</b><br />
<br />
<i><a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.mrmoneymustache.com%2F2012%2F03%2F29%2Fkilling-your-1000-grocery-bill%2F&t=MDdlYzE2N2M2ZjVjOTdmZjc3YmQzNWNjOGJhMDFhZWI0ZmY0NzRhNSxQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">Killing your 1000$ Grocery Bill</a> (MMM)</i><br />
<i><a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.frugalwoods.com%2F2014%2F04%2F26%2Ffrugalize-your-groceries%2F&t=ZTNjOWI4OGU3ODk0MzU4MDljNTMxOWVjYWU3NjBkMGUzNjQzMzAyYyxQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">Frugalize Your Groceries </a>(Frugalwoods)</i><br />
<i><a href="https://t.umblr.com/redirect?z=http%3A%2F%2Fwww.frugalwoods.com%2F2016%2F08%2F01%2Fwhat-does-a-frugal-person-eat%2F&t=MDJmMzIxZWFkODI3ZWZlYzkxZTRlOTEzMWQ2MjkxNjAyMWY2M2Q5ZixQM3M0ekNuVg%3D%3D&b=t%3A6vpBRTlQTU6_NINkXYkdLA&p=https%3A%2F%2Foutrageousoptimism.tumblr.com%2Fpost%2F153989931558&m=0" target="_blank">What Does A Frugal Person Eat?</a> (Frugalwoods)</i>doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-12429673884239700452016-12-03T15:50:00.000+01:002018-11-30T15:50:41.701+01:00<blockquote class="tr_bq">
<span class="quote">"Life should not be a journey to the grave with the
intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but
rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up,
totally worn out, and loudly proclaiming “Wow! What a Ride!"</span></blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Hunter S. Thompson, <i>The Proud Highway: Saga of a Desperate Southern Gentleman, 1955-1967</i>
</blockquote>
doahttp://www.blogger.com/profile/09870731956373369950noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-44122156296445103672016-12-01T10:59:00.000+01:002016-12-01T11:06:34.476+01:00BloggarJag vill ju bara skriva. Resten ska liksom bara funka. Jag har haft 7 olika aktiva bloggar de senaste 10 åren, från MSN till MySpace till Blogger till Tumblr till Blogger till WordPress till Tumblr. Igår lyckades jag skaffa mig Medium också, efter att ha städat upp mitt Tumblrkonto, skrivit tre awesome uppsatser till poster, hittat ett tema jag gillar och försökt installera Disqus. Nackdelen med Tumblr är ju att man inte kan kommentera på "vanligt" vis. Man kan ha en frågasida med ett formulär, men det blir inte en konversationstråd på samma sätt. Trots att jag trots allt är professionell fullstackutvecklare så vill jag inte behöva skriva min egen HTML/CSS för att få en fungerande blogg, jag vill bara skriva! Jag kan tweaka detaljerna lite men grundelementen ska vara där. Ungefär här brukar jag ge upp och smyga tillbaka till Blogger, för jag måste tydligen skriva min egen kod from scratch för att få något som beter sig som jag vill. Sökandet fortsätter, för den här gången tänker jag inte ge upp och stanna här. Blogger kan vara den bloggplattform som fått minst kärlek av alla de senaste tio åren... men samtidigt innebär det att det inte har hänt speciellt mycket. Det är inte flashigt men det funkar. Hur det funkar med reklam har jag ingen aning om eftersom jag kör NoScript på allt och blockar allt annat som slinker igenom... jag ser sällan någon reklam och det är grymt skönt! <br />
<br />
Det får bli dagens tips - installera NoScript! Nu ska jag gå och svära lite över WordPress. Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-86172330685164955762016-11-30T13:42:00.003+01:002016-11-30T13:56:18.282+01:00Förutsägbara svarta hålMissnöje är ett gissel. Chefen beter sig inte som du tycker att hen borde. Du är tröttare än du tycker att du borde. Datorn är långsammare, maten inte tillräckligt god, du hinner inte allt du vill och när du gör det så finns inte energin. Stopp. Vad håller du på med? Upplevelserna, energin, relationerna och förändringarna du vill ha kommer inte komma flygande av sig själva. Det krävs hårt arbete.<br />
<br />
Jag blir påmind om Alastor Moody i <i>Harry Potter and the Goblet of Fire</i> (fast det egentligen inte var han just då). <b>CONSTANT VIGILANCE!!!</b> Det är precis vad som krävs, för innan du vet ordet av så har du blivit lite för bekväm igen och glider ner i någon sorts vardagslunk som du egentligen inte vill befinna dig i oavsett av hur mysigt det låter. <br />
<br />
Det är inte mysigt, det betyder bara att du har stannat, eller rent av fallit ned i dina egna välkända gropar - tanke- och beteendemönster du är så van vid att du inte ens märker att det har hänt. Igen. <b>CONSTANT VIGILANCE!!! </b><br />
<br />
Mitt egen svarta hål är ganska lätt att känna igen. "Helt plötsligt" känner jag mig uttråkad, tråkig, färglös, trött och ensam. Jag går inte in för något med liv och lust utan allting är ganska <i>meh</i>. Ofta är jag hungrig utan att veta om det. Fast det vet jag ju egentligen. För det händer inte "helt plötsligt". Det som händer är att jag fastnar i en loop av att inte äta, sova, träna eller umgås med andra människor tillräckligt. <br />
<br />
För lite dagsljus, vatten, skratt, mentala och fysiska utmaningar. Slutar försöka, väntar på att andra ska agera, ta ansvar, hitta på, hjälpa mig ur situationen. Går runt lite som en zombie mellan hemmet, jobbet och mataffären och reflekterar inte så mycket över det. Gnällig som satan blir jag, till andras och mitt eget stora förtret. Pågår det mer än några dagar så kan jag känna mig totalt misslyckad och övertyga mig själv om att ingen tycker om mig. Varför är det ingen som frågar hur jag mår? Märker att något är fel? Oroar sig för samma saker som jag oroar mig för?! <i>När någon annan eller något annat är annorlunda, då kan jag ju hitta tillbaka till mitt ideala tillstånd!</i> Om man sitter på händerna och väntar på att något annat ska förändras, att någon annan ska agera, då kan man vänta en hel livstid. Man får bara det man ger och ber om.<br />
<br />
När man själv är gnällig så förstärks andras gnäll och tillsammans sitter man där i ett överväldigande berg av negativitet. Många människor verkar leva hela sina liv på det sättet. Andra pendlar mellan hopp och förtvivlan... det är okej. Hur lyckligt lottade vi än är så har vi alla våra egna utmaningar. De goda nyheterna är att vi kan lära oss att känna igen dipparna snabbare och snabbare så vi inte behöver vistas i det där familjära men tråkiga hålet alldeles för länge. Fånga oss själva tidigt på färden längs spiralrutschkanan som leder till botten. Andra människor kan temporärt bromsa färden, men själva fångandet får man lov att lära sig att klara själv.<br />
<br />
<b>CONSTANT VIGILANCE!!!</b> För min del börjar det ofta med att jag försöker göra för mycket på samma gång. Hjärnan klarar bara av att fokusera på en sak i taget, och för en person som vill göra allt, testa allt, uppleva allt... jag splittrar mig själv ganska ofta, och splittrat fokus är min största fiende. När jag skaffar mig så många saker jag vill göra bra att ingen av dem blir bra. Jag bryr mig om allt, lägger märke till allt, kommer ihåg allt. Det är lätt hänt att det blir för mycket när jag inte kommer ihåg att välja med tillräcklig omsorg. Det du fokuserar på blir din verklighet. <br />
<br />
<b>Tackla din största rädsla, hela tiden.</b> Det där du prokrastinerar, oroar dig för, skulle vilja orka göra, våga prova, hoppas att du kommer göra någon gång i ditt liv. Bara gör det. Nu. Det spelar ingen roll om det är den stinkande soppåsen som ingen har gått ut med, gå till gymmet, anmäla dig till en danskurs eller att hitta ditt livs kärlek. <a href="http://caitflanders.com/2015/05/18/how-i-learned-to-stop-worrying-and-embrace-the-future/"><b>Just start and do it now.</b></a> Om du kontinuerligt eliminerar det största irritationsmomentet så hittar du snart tillbaka till en mer positiv plats. Fortsätter du prokrastinera halkar du vidare längs rutschkanan mot botten.<br />
<br />
Fördelen med att resan ner i hålet är så förutsägbar är att du kan lära dig att bryta den, bara du blir medveten om den. Lär dig dina egna mönster och börja göra något bättre.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-sMeYKfMePCA/WD7JDW-r2kI/AAAAAAAABbg/uNJul-FtouMHz7n6Emb3vnnUdJ3YOsCWwCLcB/s1600/truthbomb.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://4.bp.blogspot.com/-sMeYKfMePCA/WD7JDW-r2kI/AAAAAAAABbg/uNJul-FtouMHz7n6Emb3vnnUdJ3YOsCWwCLcB/s1600/truthbomb.PNG" /></a> </div>
Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-36485042466060779242016-10-29T16:16:00.001+02:002016-10-29T16:19:00.616+02:00Nya tider. Nytt liv. Hej vänner!<br />
<br />
Herregud vad länge sen det var jag skrev något här. Inte så att jag har slutat skriva... vet ni den där känslan när man växer ur saker? Helt plötsligt känns det inte riktigt rätt längre, som en för liten låda som man inte får plats i längre. Det har hänt så otroligt mycket det senaste året, och jag har förändrats med ljusets hastighet! Både positiva och negativa, omtumlande och livsomvälvande saker har hänt... jag är inte samma person jag var för 6 månader sedan, nej, jag är mer mig själv än jag har varit någonsin tidigare! Den personen älskar fortfarande att skriva och vill väldigt gärna dela med sig, men det känns som att fokuset här var på att hitta kontroll, system som funkar, spara pengar, rensa systematiskt... som en reflektion av att jag inte vågade släppa taget, lita på mig själv och andra, bara lita på att det jag vill är bra nog. Jag höll krampaktigt i skolbänkslocket, planerade mer än jag exekverade. Tänkte mer än jag gjorde. Analyserade, överanalyserade... till vilken nytta? Inte så att inte allting hade ett syfte, jag är ju där jag är idag för att allt det där strukturerandet har lett till en otroligt trygg och stabil bas att stå på, både vad gäller ekonomi och arbete. Ordning på prylar, pengar, ett jobb jag fortfarande älskar ett år senare... faktum är att jag blir mer kär i det för varje dag som går. Eller snarare i människorna jag har turen att arbeta med. Det är spännande och utmanande uppgiftsmässigt också, men människorna är det som gör det till vad det är! Som gör livet till vad det är! Jag sprang in i någon form av vägg rent socialt vad gäller min personliga utveckling. Ni som har hängt med ett tag har nog anat att jag har spenderat väldigt länge med att vara väldigt rädd för alla möjliga saker, och framför allt andra människor. Inte vad gäller prylar, status och sånt, men jag har varit helt fast i "vad tycker/tänker andra om mig, som <i>person</i>?". Varför har jag i perioder varit så otroligt ensam? Varför är jag rädd för allt som är nytt (jag visste inte ens att det var rädsla för några månader sen... nu är det hur tydligt som helst)? Varför klarar jag inte av att visa vilket go människa jag egentligen är i sociala sammanhang? Varför har jag låst in mig i den här lilla pyttiga lådan?<br />
<br />
Såhär i efterhand kan jag se att jag har förpackat mig själv så tajt att jag knappt kunde andas... satt upp sådana strikta gränser för vad jag accepterar hos mig själv att jag knappt kunde flytta mig en halv centimeter utan att bryta någon form av imaginär regel. Man kan vara hur stabil som helst i andras ögon men ändå aldrig vara nöjd med sig själv. Enough of that!!<br />
<br />
Som en klok kollega sade i juni när vi tillsammans stod på scen inför 350 personer (true story!): <b>Jag vill inte vara rädd längre, så därför ska jag inte vara det. </b>Och vet ni? Det kan vara så enkelt. När man släpper försöken att kontrollera allting i sin tillvaro så har livet en tendens att kasta hur många nya upplevelse och möjligheter som helst på en, och det kommer kännas som att det till och med händer i rätt ordning.<br />
<br />
Jag behöver fnula lite, men en helt ny version av mig kommer återkomma i någon form på någon plattform. Såhär glad, optimistisk, energisk och stark har jag aldrig varit tidigare. Jag behövde bara lära mig att det går att lita fullt ut på andra människor... att allting blir bättre än man kunnat tänka sig bara man lär sig att lyssna på sig själv... lär känna sig själv, som man är och vill vara, oberoende av vad människor runt omkring tycker. Det är grymt mycket svårare än att följa upp ekonomin, underhålla komposten eller rensa i garderoben, men det ger oändligt mycket tillbaka, för resten av livet.<br />
<br />
Ta hand om er, I'll be back! <br />
<br />
<br />Anonymousnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-55367806366602992662016-07-25T19:49:00.001+02:002016-07-25T19:49:22.500+02:00Party time!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-765AiXh0-Q0/V5ZRIcHqAwI/AAAAAAAABbA/kVM5sDd8IuQ/s1600/20160725_194435.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-765AiXh0-Q0/V5ZRIcHqAwI/AAAAAAAABbA/kVM5sDd8IuQ/s640/20160725_194435.jpg"> </a> </div>Anonymousnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-23298951712192651232016-07-11T18:50:00.000+02:002016-07-11T18:54:16.054+02:00Ömsar skinnMindre internet mer liv. Naturligtvis var det den planerade titeln på inlägget som skulle komma efter begränsa-nätet-utmaningen. Sen hände allt på en gång. Helt plötsligt började dörrar öppna sig både till höger och vänster och mittemellan och jag började helt sonika gå genom dem utan att titta efter speciellt noga istället för att smälla igen dem innan jag ens hunnit tänka på saken. Plötsligt skulle jag stå upp inför över 300 personer och prata om arbetsgivarens årstema och hur vi kan stötta och ta hand om varandra på bästa sätt varje dag. Sen slutade en omtyckt kollega från en dag till en annan - ett ömsesidigt och bra beslut men likväl plötsligt och sorgligt som satan - allt medan en chef hos kund började bete sig allt mer irrationellt och kundanställda började säga upp sig på löpande band. <br />
<br />
Jag går ju igång på verksamhetsutveckling, psykologi, gruppdynamik och så (och nu har jag lärt mig att jag "behöver" läsa om karaktärs- vs. utvecklingsfeedback också), men ibland kanske det blir lite mycket på en gång... lite sära på intresse och vad jag faktiskt behöver bry mig om. Det har varit en känslomässig bergochdalbana och väldigt intensiva månader. För att inte tala om den personliga resan spikrakt uppåt som jag har hamnat på sedan jag hoppade på tåget och började på det här fantastiska jobbet i oktober förra året. Det händer något nytt varje dag och jag har aldrig varit såhär glad eller haft såhär mycket energi någon gång tidigare i mitt liv. <br />
<br />
Att vara omringad av intressanta människor som verkligen bryr sig på daglig basis gör att mirakel efter mirakel sker - både privat och professionellt. Jag kan inte längre gå på mina tidigare erfarenheter för de är totalt värdelösa när det gäller att förutsäga både hur andra men framför allt jag själv reagerar i olika situationer nu för tiden. Det är som att det har uppstått sprickbildning i det negativa men trygga, förutsägbara och logiska pansarskalet jag hade byggt upp omkring mig. Ljus, luft och liv har släppts in, först som en bländande sömnig solstråle i taget, och nu är det precis som att stora sjok ramlar av en vecka i taget. Det var en trång låda jag hade förpackat mig själv i, det fanns knappt plats att andas eller röra sig.<br />
<br />
Jag ska inte sticka under stol med att de senaste årens ihärdiga rensande, filosoferande, miljötänkande och sparande har gjort sitt till när det gäller att göra plats för mer liv i mitt liv. Mer tid, mer energi, bättre vanor och samvete har naturligt lett till att det finns utrymme för bättre hälsa, bättre relationer, mer livsglädje, mer av allt som betyder något på riktigt. Tre löneförhöjningar på ett år skadar inte heller, och det är först nu jag har insett att jag faktiskt har råd med alla de där sakerna som vi aldrig har haft råd med - jag kan göra alla de där sakerna som jag inte kunde berätta om när vi kom tillbaka efter sommarlovet. Jag kan köpa en ny säng utan att fundera över något mer än materialval. Jag kan testa vad fan jag vill istället för att stå utanför med näsan tryckt mot glaset. <br />
<br />
Alldeles oavsett förhållningssätt till ägodelar, resursfördelning eller ekonomisk situation så är det dock människorna som gör livet till vad det är. Den viktigaste lärdomen just nu är att jag kan göra alla de där sakerna som andra människor gör. Jag kan vara den som drar ihop folk, hittar på saker, bjuder in... då blir man så småningom den som blir inbjuden också. Nu kan jag se att jag bara suttit på händerna och undrat vad det är för fel på mig som aldrig får vara med. Rädd för precis allting. Nu skäms jag för alla de där sakerna som jag aldrig har gjort men har velat göra (ätit med pinnar, testat sushi, besökt platser jag vill se, lärt mig crawla, sjunga i kör, skriva en bok, springa marathon, och framför allt lära känna fler människor), men jag kan se att det är en naturlig reaktion på långvarig rädsla och osäkerhet - något som går att arbeta sig igenom för att komma ut starkare på andra sidan. Precis som alla andra områden jag successivt har förbättrat.<br />
<br />
Min defaultreaktion är alltid att jag vill kontrollera, styra och strukturera. Det där med organisation, system och planer är jag ju jävligt bra på. Det är tryggt och förutsägbart. Visserligen är det allt mitt sorterande, analyserande, logiska tänkande, planerande och en hel del envis viljestyrka som möjliggjort den här utvecklingen - jag har tillräcklig ordning på praktikaliteterna i livet för att slippa tänka på dem och har därmed frigjort utrymme att våga hoppa utan att titta. <br />
<br />
Jag har levt uppe i min eget huvud väldigt länge vilket har lett till att jag är intimt bekant med mina egna tankemönster och absolut inte rädd för mina egna känsloyttringar oavsett hur starka de blir - nu kan jag se att det är en styrka. Alldeles för många människor går genom livet och försöker leva på en gyllende medelväg av lagom där allting ser perfekt ut hela tiden. Livet är rörigt så låt det vara det! Det är i dalarna och på topparna de riktigt värdefulla och lärorika upplevelserna bor. Om man inte vågar vara riktigt olycklig så kommer man aldrig våga vara riktigt lycklig heller. Organiserandet har absolut en roll att spela, men det är i det spontana, oplanerade, varma och fluffiga som det riktiga lyckoruset bor. I interaktionerna med andra människor och när man vågar följa magkänslan utan att tänka för mycket.<br />
<br />
Förra veckan var helt jävla magisk, och den var det för att jag såg till att den blev det. Jag drog i folk, frågade, pratade och hittade på, utan att fundera allt för mycket över vad som skulle hända om de sade nej. Simning, löpning, middagar, soffmontering hos en kompis med middag och övernattning, knytis, och Natten på Färgfabriken bara för att vem fan behöver inte dansa tryckare och sjunga med i powerballader tills rösten sviker under en gigantisk discokula hela natten med 1550 andra som bara är där för att ha roligt och utan krav på mer.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-qswit5OTNIw/V4PPKY4IRgI/AAAAAAAABaw/FU4N3asJ4WAkRenEEaZAGEFcHvCI2_hWACLcB/s1600/20160710_003939.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://2.bp.blogspot.com/-qswit5OTNIw/V4PPKY4IRgI/AAAAAAAABaw/FU4N3asJ4WAkRenEEaZAGEFcHvCI2_hWACLcB/s640/20160710_003939.jpg" width="640" /></a></div>
Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-83737982587052358132016-06-03T01:00:00.000+02:002016-06-03T01:00:16.228+02:00Fan vad fint <div style="text-align: center;">
<a href="http://www.svtplay.se/video/6995875/gympalararen/gympalararen-avsnitt-2">http://www.svtplay.se/video/6995875/gympalararen/gympalararen-avsnitt-2 </a></div>
<br />
Till alla gympalärare i världen: glöm inte att berömma de elever som inte är bäst, som inte är bekväma, för vilka gympalektionerna är schemalagd tortyr där man känner sig utstirrad, dålig, kritiserad, hopplös, klumpig, ful och alla andra ord som man säger till sig själv när man känner sig riktigt riktigt osäker. Det är jobbigt nog att vara människa ändå. Heja Kalle!Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-42428722145159236422016-04-27T20:14:00.000+02:002016-04-27T20:14:11.421+02:00ExjobbsskrivandeJapp, ni läste rätt - jag skriver faktiskt på min effin exjobbsrapport! Inte finns det mycket mental kapacitet kvar när jag kommer hem från jobbet om kvällarna, men kanske har surfbegränsningen gjort att jag har fått både <strike>lite</strike> mycket extra tid och tillräckligt med perspektiv på tillvaron för att fatta hur jobbigt det är att gå runt och bära på tyngden av <i>det </i>ofärdiga projektet i månader... eh, år?<br />
<br />
Tiden går så fort även när man inte sitter framför datorn både hela dagarna på jobbet och större delen av fritiden hemma. Jag började jobba för snart 7 månader sedan, numera heltidsanställd och jag har bokstavligt talat renskrivning av tre kapitel, korrläsning och en liten demo kvar till examen. Nu kör vi så det ryker! Åt helvete med delar av sparplanerna för den här veckan orkar jag varken laga matlådor eller cykla, men det får det vara värt. Förvånansvärt nog så verkar jag klara åtminstone basmålet om minst 50% sparandegrad per månad ändå :)<br />
<br />
Det enda jag saknar är själva skrivandet, men det enda som kräver internetanslutning är ju själva publicerandet. Efter examen. När jag kan börja andas igen, typ. Det lär vi bli varse, exakt vilken stenbumling jag har gått och burit på... de där man inte inser tyngden av förrän de släpper taget.Anonymousnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-52345630022029758892016-04-25T21:00:00.000+02:002016-04-25T22:55:56.705+02:00Läggdags 21.00Ätit, yogat, mediterat, bra bok. Total lyx. Det är så najs att jag fnissar nöjt för mig själv.Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-25595170168303130192016-04-04T19:28:00.001+02:002016-04-04T19:28:57.181+02:00En cykeltur1. Höga smällar och rökmoln... vad f** är det som pågår? Inte helt uteslutet att någon bombar Globen, eller Skanstullsbron... eller kanske Tele2 Arena. Åka närmare eller ta en fet omväg (alternativt trampa iväg i motsatt riktning utan mål)?<br />
<br />
2. Som en scen ur Lord of the Rings II. Orcherna skanderar, försöker få den andra sidan att börja. Hammarby... Hammarbyy... HAMMARBY..!! Åh fan. Shall I describe it to you, or would you like me to find you a box?<br />
<br />
3. Omgiven av smällare kastade från bron ovanför, på bilar, cyklister, gående, båtar... röken och stanken tät, polisen är överallt men lyfter inte ett ögonbryn medan vi andra dödliga försöker titta åt alla håll samtidigt utan att köra på varandra. Ramlar nästan av cykeln när en speciellt högljudd smällare landar vad som känns som två meter från cykelbanan.<br />
<br />
4. Hur kan vuxna människor bete sig såhär? Då är alla ändå på väg *till* matchen och är får man väl anta relativt nyktra. Överhängande tanke: idioter.Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-51644114737006460462016-04-04T08:44:00.001+02:002016-04-04T08:44:44.016+02:008GB. En månad.Jag funderar allvarligt på att testa en månad utan internet hemma. Rättning - utan internet på annat än telefonen, resp. för att kolla jobbrelaterade databasladdningar när jag vaknar. Alla andra impulser jag får att göra helt onödiga saker ska motstås och skrivas upp för framtida reflektion. De sista avsnitten på exjobbet får skrivas på jobbet innan jag går hem för dagen. Det borde hjälpa med lugn, sömn, yogautövande och den växande högen påbörjade böcker :)Anonymousnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-68790283193658484722016-03-31T19:30:00.000+02:002016-03-31T19:30:23.150+02:00Popcorn och bloggläsningYou know you're in it for the long haul när följande bloggpost resulterar i okontrollerbart fnitter alternativt gapskratt alternativt en kombination av de båda:<br />
<br />
<a href="http://www.1500days.com/bloggers-on-the-big-screen/"><b>Bloggers on the Big Screen</b></a><br />
<br />
Yup, total nörd.<br />
Yup, investeringarna, pensionen, inkomsterna och utgifterna är under kontroll.<br />
Yup, jag fyller 26 nästa vecka.<br />
Yup, <strike>jag läser för mycket</strike> no such thing.<br />
<br />
Popcorn över hela datorn. Nästan.<br />
<br />
<br />Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-81782477140026191282016-03-25T05:00:00.000+01:002016-03-25T05:00:20.068+01:00Ge nu eller senare eller både ochVälkända tankegångar hos människor som sparar mer än genomsnittet... man kommer till en gräns där det känns sniket, snålt och själviskt att behålla alla pengarna själv när man har så många.<br />
<br />
En del klarar av att vara logiska och rationella och lita på matematiken. Allting jag sparar nu kommer växa under en hel livstid och när jag väl är färdig med dem så kommer det finnas miljoner och åter miljoner att lämna till eftervärlden i form av existerande välgörande ändamål, eller så kan jag starta min egen stiftelse eller organisation. Faktum är att jag då kan göra vad som helst och göra mycket större skillnad än jag någonsin kan åstadkomma med mindre månatliga donationer eller medlemsskap.<br />
<br />
Några blir medlemmar i flera organisationer och ger därmed regelbundet. Andra går helt på känslan och ger på måfå allt efter vad media visar för bilder från den senaste natur- eller flyktingkatastrofen, vilka organisationer som lyckas krama om hjärtat mest med den senaste reklamkampanjen, eller den hemlöse som tigger på tunnelbanan.<br />
<br />
Elefanten på tunnelbanereklamen får mitt hjärta att blöda varje gång jag ser den, samtidigt som jag har en inneboende önskan om att göra maximal nytta med det jag har... att rädda några elefanter kanske inte är det viktigaste jag kan göra. Eller så är det det. Bara du kan bestämma vad som är viktigt för dig. <br />
<br />
Vem kan egentligen avgöra om ett liv räddat nu är mer värt än många fler om en livstid. Vad som gör mest skillnad i längden av en rejäl måltid för en hemlös i Stockholm eller en vaccination för ett barn i Afrika. Cancerforskning eller skolgång, rent vatten eller åsnor, skogsplantering eller soppkök. Inte jag, men jag vill ändå komma fram till någon form av beslut... veta vad jag gör och varför. Ingen kan göra allt, men att inte göra något är fasen inte ett alternativ för någon.<br />
<br />
Vissa saker är relativt enkla, att lägga till några kronor för att få mer hållbart producerad el. Åka tåg istället för buss eller flygplan. Promenera och cykla istället för att åka bil. Köpa handgjorda Fairtrade malor från Mala Collective bara för att jag gillar deras budskap och sätt att ge tillbaka istället för att köpa material av tvivelaktigt ursprung och tillverka dem själv. Klicka för gammelskogen minst tre gånger per dag. Ge åsnor och getter i present till folk som inte önskar sig något. Sticka för Stockholms hemlösa... det ger värme på mer än ett sätt för alla inblandade. Äta mindre kött, rata tillsatser, oekologiskt odlade grödor och palmolja. Använda mindre av alla resurser jag väljer att inte sluta använda. Sluta besöka djurparker för det är mest tragiskt.<br />
<br />
Det jag tenderar att komma tillbaka till är utbildning, vatten och skog. Långvarigt ska det vara, och det ska ge långtgående effekter som i sig själva fortsätter långt efter att slantarna jag bidrar med är slut. Fadderbarn. Världsförälder. Skolgång. Rent vatten och hygien. Ingenjörer utan gränser. Situation Sthlm. Skogsplantering och -bevaring. Mycket som tål att tänkas på.Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-6020403390542046142016-03-23T05:00:00.000+01:002016-03-23T05:00:12.299+01:00Tomma utrymmenTomma ytor skrämmer mig fortfarande.<br />
<br />
Inte kan väl det där hörnet vara tomt? <br />
Byrån måste ju ha något på sig, annars skulle det se konstigt ut.<br />
Kan jag göra mig av med sidobordet som inte fyller någon funktion - då skulle ju en hel sida av vardagsrummet bli tom!<br />
<br />
Lite som att jag inte skulle känna mig hel utan sakerna som fyller upp tomrummen. Jag har vant mig vid tomma eller luftiga lådor och skåp, men själva rummen är svårare. Vad är jag rädd för?<br />
<br />
Att besökare ska tycka att det ser fattigt, tomt eller konstigt ut. Min största rädsla är fortfarande vad andra ska tycka.<br />
<br />
Att jag inte ska trivas.<br />
<br />
Jag är inte bekväm med minimalism som estetiskt uttryck. Allting vitt och kalt gör sig bra på bild på fina bloggar och i glansiga tidningar, men i verkligheten tycker jag att det är kallt och ogästvänligt. Jag älskar färg och sirliga mörka trämöbler! När jag byggde kojor när jag var liten så var det med upphängda filtar i trånga utrymmen - där satt jag hopkrupen i värmen med mina böcker och en ficklampa. Jag är en sådan där typisk person som känner sig tryggare under tunga täcken, oavsett värmegrad. Fråga mig inte varför för jag har ingen aning.<br />
<br />
Ända sedan jag flyttade förra sommaren har jag brottats med mitt sovrum. Fesigt, kalt, kallt, sterilt... in med mer växter, tavlor och textilier! I perioder sover jag jättegott men minsta lilla orosmoln i övriga livet så stör jag mig på sovrummet igen. Min tidigare lägenhet var bara marginellt större än mitt nuvarande sovrum så egentligen är det inte så konstigt att jag känner mig lätt vilse, och barndomsrummet innan det var hälften så stort.<br />
<br />
Men så efter det senaste rensningsrycket lossnade något (igen). <i>Jag skulle kunna göra mig av med de här böckerna och prydnadssakerna om det inte vore för att CD-hyllorna skulle se fruktansvärt tomma ut utan dem</i>. Ut åkte hyllorna, och av bara farten fick tvättkorgen, stolen som bara samlar klädhögar, och pallen som inte har någon annanstans att bo också ut. Vips är alla hörn tomma, och kvar finns säng, nattygsbord och en halvtom byrå. Jag vet inte vad jag tycker än, men det är intressant hur svårt det var att ta steget att ens prova.<br />
<br />
Det värsta som kan hända är att jag får flytta tillbaka sakerna igen om några månader, så vad i hela friden var jag så rädd för?Anonymousnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-85129736834462698952016-03-21T05:00:00.000+01:002016-03-21T05:00:35.365+01:00Gratitude has a funny way of opening your heart and mindLite mjukare, lite varmare, lite tålmodigare, lite mer... accepterande. Lite fluffigare och mycket trevligare. Vi behöver alla lite mer fluff och värme i vår vardag. Om någon undrar vad i sjutton det är som har hänt den senaste tiden så har jag varit fullt upptagen med att skriva utvärderingar av kollegor och mig själv. Okej, själva skrivandet har tagit den minsta tiden, men själva funderandet, formulerandet, kännandet... <b>när funderade du senast på alla saker du uppskattar hos de människor du umgås med mest?</b> Lite som ett retrospektiv vi hade för några månader sedan där vi skulle säga något positivt om varandra, och verkligen rikta oss till den personen. Gråtmild stämning och det kändes väldigt <i>väldigt </i>ovant men samtidigt väldigt befriande.<br />
<br />
Som sagt, när funderade du senast på alla saker du uppskattar hos de människor du umgås med mest?<br />
När uttryckte du dem senast <i>direkt </i>till de personerna, rakt upp och ned och utan omskrivningar?<br />
När funderade du senast på hur du kan hjälpa dem utvecklas, för deras egen skull och på det sätt som passar <i>dem </i>bäst?<br />
<br />
På köpet har jag blivit snällare mot mig själv också. Fått <strike>lite</strike> mycket mera hopp om världen och mänskligheten. Vi kan låtsas att jag inte blivit positivt påverkad av att sträckläsa alla inlägg hos <a href="http://www.daniellelaporte.com/"><b>Danielle LaPorte</b></a> och en hel hög hos <a href="http://www.malacollective.com/"><b>Mala Collective</b></a>, men det vore att fara med osanning. Allting som leder till mer positivt tänkande, värme, styrka och mjukhet är bra. Allting som gör dig till en bättre människa... acceptera det, ta fasta på det, använd det för allt vad det är värt. Våga dela det med resten av världen.Anonymousnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3846534238720580448.post-15228264541562705142016-03-19T14:54:00.000+01:002016-03-19T14:54:13.772+01:00Mer tålamodDet är sjukt svårt att släppa jobbet när man tycker att det är helt fantastiskt roligt. Bromsa när man vill göra mer, är du galen? Lite som att försöka säga
till mig själv att sluta sticka eller skriva innan alla fingrar värker,
att vända hemåt på promenaden innan fötterna blir allt för gnälliga, att
sluta läsa innan huvudvärken knackar på. Lyxproblem om något, men ändå. Folk börjar nog snart undra om jag är riktigt frisk, men det bjuder jag på, och jag tror helt ärligt att det har lika mycket med inställning som något annat att göra.<br />
<br />
Nog för att hälften av kollegorna är ovanligt trevliga och kompetenta, men den andra hälften är precis som folk är mest. Mötena är ibland långa och helt meningslösa, chefen beter sig på alla sätt som hen inte borde, koden gör inte som jag vill, servrarna tappar bort varandra, skrivbordsgrannarna gnäller/sitter inte still/pratar i telefon lite för högt, det regnar ute, jag glömde matlådan hemma, och jag åkte lite för mycket tunnelbana och drack lite för mycket kaffe den här veckan. So what? För att citera mig själv,<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://mostlikelyaliveonarrival.blogspot.se/2016/03/mer.html"><b><i>"Sortera bort petitesser som frustration, ensamhet, ilska, avundsjuka, rädsla. Övergående tillstånd man kan påverka. Inte bara inse den inneboende styrkan i möjligheten att forma sin egen verklighet, utan acceptera den och våga tro på den, använda den."</i></b></a></blockquote>
<br />
Folk har sina egna problem - <b>låt dem</b>. Oavsett om deras definition av ordet problem är en trasig nagel, att de avskyr sina jobb, eller har ett cancersjukt barn hemma. Allvarligt talat, vi kan inte ändra andra människor. Vi kan hjälpa, stötta, lyssna, bara finnas där och visa att de inte är ensamma i världen, men vi kan inte ändra det de är hur mycket vi än vill. Däremot kan vi alltid påverka våra egna reaktioner. Du behöver inte gå i taket för att kollegan gnäller om samma sak som hen alltid gnäller om. Flytta fokus till dig själv - visst är hens beteende sjukt irriterande och du önskar att hen vore någon annan som inte betedde sig så, men den viktigare frågan är snarare <i>varför låter du hen påverka dig så mycket?</i> <i>Låter</i> som i <i>tillåter</i>. Du behöver inte. Det går att välja sina krig på alla nivåer (utan att ta någon skit).<br />
<br />
Om man väntar på att resten av världen ska bete sig perfekt innan man själv blir på bra humör så får man vänta väldigt länge.Anonymousnoreply@blogger.com0