02 februari 2015

En liten historielektion och ett tack

Jag har bloggat på ett eller annat sätt i minst 8 år. Random texter som ingen utom jag och kanske en kompis eller två läste. Jag tror att det började med någon sorts sida kopplad till ett av många Hotmailkonton, eller så kanske min första Blogger-blogg kom först. Eller till och med MySpace (japp, ibland känner jag mig gammal ;). Ingen aning. Jag har testat Tumblr, nu nosar jag på WordPress. Just nu har jag ingen koll på hur många övergivna konton jag har... kanske skulle jag kunna gömma mig bakom att jag är nästan färdigbakad dataingenjör, men sanningen är ju att det är en enda röra. Rensningshetsen har ännu inte nått min närvaro online. Känns det igen?

Just den här bloggen startades den 5 December 2010. Då fick jag för mig att jag ville skriva på engelska istället, men det var också det enda jag visste. Mina bloggar (oavsett plattform, utseende och publiceringsfrekvens) har alltid representerat det närmaste jag någonsin kommit att skriva dagbok. Jag har använt dem som ställen att skriva av mig på, vare sig det handlat om tentaångest, scrapbooking, allmänt gnäll eller stickning. Men så hände något.

Fråga mig inte hur det började, som de flesta perioder i livet är jag inte riktigt på det klara med vad det var som startade det hela eller om det ens var en enda sak eller flera. Det jag vet är att jag köpte The Secret Life of Stuff av Julie Hill på Bokus rea 2014, läste kanske en femtedel, och på ett ögonblick förändrades min världssyn totalt. Såhär i efterhand kanske vi kan konstatera att det faktiskt var en enda händelse som agerade katalysator för min radikala livsstilsförändring, även om det är troligt att andra händelser också bidrog.

När jag tittar tillbaka så kan jag konstatera att glödlampan i huvudet tändes den 10 mars 2014. Troligt är att jag började läsa boken på kvällen och allt som hänt här sedan dess är resultatet så långt.





Late night sanity

Let’s try something new like a blog post theme or series. There’s nothing like public announcements to hold yourself accountable, build up a record of what you have (haven’t) done, and perhaps even inspire further action. One day I might look back and wonder what in the world I was playing at, but it is also entirely possible that I will learn something, improve something, or at least change something... and experience rarely hurts, at least not in retrospect. These things tend to come with fancy names and easily recognizable logos in the hands of more hard core bloggers, but since I’m once again up past both the time I should go to sleep and the time I can go to sleep… well, that’s another improvement altogether and more or less irrelevant for the time being.

Snart 11 månader senare har nästan allt i mitt liv förändrats till det bättre och resan fortsätter! Bloggen har vuxit i samma takt, och den har definitivt vuxit ur det försök att sortera inläggen jag äntligen insåg att jag behövde... Samtidigt som jag filar på det sista innan examen och ett nytt sidoprojekt, kanske det är på tiden att den här sidan får lite ordning på sig också! Stay tuned, så att säga :)



Om jag bara visste hur rätt jag skulle få!

Solen i ansiktet, fågelkvitter och noll stress. Behöver man något mer?
Okej, illaluktande båt, men innan den åkte förbi var allting perfekt ;)



Det här inlägget skulle knappast vara komplett utan att nämna några av de som inspirerat mig under resans gång:




Sist men inte minst Familjen Fri som tyvärr slutat blogga. Sjåpig som jag är så bär jag runt på en liten nypa oro å deras vägnar för att de försvann så abrupt. Hoppas att det var en kostnads- eller tidsfråga i och med nya spännande vägval i livet!

1 kommentar:

  1. Jag rensar även online ibland faktiskt. För något år sedan fick jag för mig att kolla in alla sidor jag blivit medlem på sedan jag skaffade min mailadress för sisådär.. hmm.. 15 år sedan och avregistrera mig från dem som fortfarande fanns kvar. Det var lite skönt måste jag säga att plocka bort sig här och där. Mailen däremot de kommer jag nog aldrig rensa, haha. Bloggar har jag lite här och där, tyckte det var kul att skapa konton bara för att kunna kika runt på de olika portalerna, de har jag inte gjort något åt ännu. Man vet ju aldrig, kan ju vara praktiskt att ha.. :) Däremot mina äldsta bloggar som jag skrivit i är lösenordsskyddade sen några månader tillbaka, känns tryggt.

    Och angående Familjen Fri (som jag för övrigt också tyckte väldigt mycket om) så läste jag på någon annan blogg att de mår bra! De hade visst en facebooksida och där har de skrivit några rader i och med att folk har undrat var de tog vägen. https://www.facebook.com/familjenfribloggen

    SvaraRadera