I en helt ny värld

En månad på nya jobbet. Efter att ha varit student i 6 år och fått göra i princip vad som helst när som helst så tar det på krafterna att ruta in sig i 8-9 timmar per dag, även med lite flextid och massor av tillit och eget ansvar. Vad gäller fasta rutiner så har jag lärt mig att det är då jag mår som allra bäst.  Vad gäller eget ansvar så har jag nog inte upptäckt den fulla betydelsen av frihet under ansvar än. Det ringer klockor från diverse managementkurser i skolan, men jag har lite svårt att ta det till mig i verkligheten. Ingenting jag trodde jag visste om arbetslivet motsvarar det här (som tur är!).

Då kommer jag ihåg att där jag kommer ifrån jobbar folk som målare, snickare, elektriker, sekreterare och administratörer... En helt annan form av arbetsorganisation... relativt sett en av peka-med-hela-handen-typ som föder alla möjliga ineffektiva beteenden i en vi-och-dem-värld där chefen nästan aldrig är din kompis eller vill ditt bästa. Den här världen däremot, här har man fasen all möjlighet i världen att blomstra om man vill. Nyfiken och försiktigt optimistisk är nog en bra beskrivning just nu :)

Det är väldigt spännande att notera skillnader i beteende och tankemönster beroende på föräldrars profession, ekonomi, mm. Bara att träffa människor som blir förvånade när de får reda på att jag vuxit upp med en ensamstående mamma och att vi alltid bott i lägenhet slutar aldrig att fascinera mig. Jag har aldrig tänkt så, jag har haft en extremt stabil och trygg uppväxt, och so what att jag är den andra personen i familjen som läst på universitet, och för den delen den första ingenjören. Jag har heller aldrig lagt några större värderingar i att jag flyttade till huvudstaden, och frågar du mig varför så har jag inga bra svar. Varför inte, liksom.

Om något så är jag väldigt nöjd över allt jag redan lärt mig när kollegorna sitter och pratar om att de måste ha 400 000 SEK om året för att överleva. Å andra sidan kanske de skulle bli lika förvånade om de fick reda på att jag lever gott på en fjärdedel av den summan... det är spännande att vara smygsparsam! ;) Länge leve CSN, hyreslägenheter, matlådor, nöjen som att plocka ogräs, bygga snögubbar, promenera, och laga mat med vänner! :) Jag har så svårt för människor som jagar status genom prylar och resor... och jag har ingenting att komma med i diskussioner om Idol eller vem som är snyggast i Bonde söker fru... *herregud finns det forfarande..?!*

Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska kunna luncha med tre nya kollegor nästa vecka utan att spendera motsvarande summor på utemat. Fika på kontoret är absolut en möjlighet som kostar gratis. I'll figure it out, för tyvärr kan man inte tvinga andra att ta med matlåda ;) Börjat simma har jag också gjort, och det var så längesedan jag satte min fot i en simhall att jag klev in i omklädningsrummet utan att ta av mig skorna första gången... men men ;) Här om kvällen lyckades jag till och med övertala mig själv om att bara komma hem, byta om och åka iväg igen! En timmes simtur blev det, sedan sussade jag som sten :)

Egentligen är jag inte direkt trött, det är bara väldigt många nya intryck och intensiva dagar jämfört med vad jag är van vid. Jag sover, äter och rör på mig tillräckligt, och det mesta som händer är så spännande att jag inte hinner fundera på om jag är helt slut eller inte. Missförstå mig rätt, även om aktivitetsnivån har tiodubblats jämfört med de senaste åren så är jag frisk och orkar uppenbarligen till och med åka och simma efter jobbet. När jag brukade säga att jag var trött... jag var nog bara uttråkad. Om jag får fortsätta känna så här varje dag så kommer jag vara väldigt nöjd med tillvaron! Om inte, jamen då är det kanske dags att ta ett steg tillbaka och utnyttja kraften och initiativförmågan som kommer med en sparandegrad över 50% :)


Haha, jag kom precis på att I en helt ny värld är från Disneys Aladdin... och jag hade seriöst ingen aning om att Peter Jöback gjorde svenska versionen. Så liten var jag att jag inte ens var medveten om såna saker 0:)