Duger det inte?

- Vill du ha några bilar/ACO-kola/lite glass med chokladsås/vin/random-annan-ätbar-sak?
- Nej tack, det är bra.
- Är det inget som duger åt dig?

Vad svarar man på det utan att döma ut någon annans val att äta saker man själv inte vill ha? Medan den första frågan är artig, vad kan sägas om den andra? En del använder den lite skämtsamt, medan andra tar illa upp. Det anses liksom oartigt att tacka nej, som att frågan som ställs egentligen inte alls är en fråga.

Måste man äta/dricka allt som erbjuds hela tiden för att vara en god gäst? För egen del intar jag redan oekologisk mat och dryck samt knölar ned allt avfall i en och samma påse när det krävs för husfridens skull, men att avstå extra socker och/eller alkohol brukar väl ändå vara socialt accepterat? Är det en ren generationsfråga?

Låt oss kollektivt försöka respektera varandras val utan att några negativa värderingar får lägga näsan i blöt :)


Jag måste få gnälla lite till... ibland.

Det är sjukt svårt att tacka nej till saker som står rakt framför näsan, men jag skulle föredra att tillåtas vara nöjd när jag lyckas, och inte behöva känna skuld eller missnöje oavsett svar. Jag mår bättre utan socker, och även om jag kan förstå de psykologiska effekterna och att den andra personen kanske känner skuld när jag tackar nej medan de äter vad det nu kan vara, så ska väl inte jag behöva tacka ja för att de ska slippa den skuldkänslan... eller? Är det artigt att så att säga överta den skulden från den andra personen? 

Sedan måste jag få tycka att om vi alla gjorde det vi egentligen ville så skulle ingen behöva känna någon skuld för vi skulle stå för våra egna val utan att behöva uppbackning från någon annan för att vara nöjda med oss själva. Är det vad den där frågan handlar om, eller är det mina egna värderingar som tillåts snurra till det?