Det löser sig

Vände och vred på mig i sådär sju timmar. Klockan ringde 05.30. Skulle ha ätit frukost och tvättat innan jobbet. Glöm det. Ställ om klockan. Snark. Byggjobbarna började hamra 07.03. Borra betong 07.58. Öronproppar. Fortfarande skittrött kvart i nio, och asstressad för att nu måste jag verkligen gå upp om jag ska ha en chans att komma i tid till möte 10.00. Kokade ägg, tryckte i mig en banan, packade väskan och konstaterade att det fick bli kaffesubstitut på jobbet istället. Typiskt dålig hårdag, slitna jeansen, stor stickad tröja och fluffiga fårskinnsstövlar. Om dagen nu ska vara skit så kan jag åtminstone få ha mystofflor, liksom. Springer i princip hemifrån helt övertygad om att jag kommer bli sen, samtidigt som jag svärandes undrar hur i hela friden jag har överlevt såhär länge med tanke på att den här morgonen brukade vara varje morgon för bara några månader sedan.*

Kastar mig in på kontoret och konstaterar till min förvåning att klockan bara är 09.52. Tillräckligt tidigt både för att skaffa kaffe, hinna starta datorn ordentligt och andas i några minuter.

10.45 Lyckat möte ett avslutat. Projektet går som det ska, alla är nöjda och glada, och jag kan ta helpaus i mer än en vecka för att undanröja det sista hindret framför examen (sista omtentan).

11.58 Lyckas till min förvåning lokalisera all relevant information från ett projekt jag lämnade ifrån mig i oktober 2014, dokumentationen jag skrev då gäller fortfarande, koden kompilerar och överhuvudtaget fungerar labbet fortfarande som det ska. Tror även att jag lyckades reda ut begreppen och hjälpa kollegan som ska använda delar av systemet och som egentligen behövde hjälp av min handledare från förra året. Win.

13.08 Nuvarande handledare ler stort, vinkar och ropar hej genom hela korridoren. Ibland kan en liten grej definiera en hel dag (:

13.30 Lyckat möte två avslutat. Alla är fortfarande nöjda och glada och nu kan jag på riktigt släppa allt och bara köra tentaplugg ända in i kaklet.

18.17 Läst färdigt fet viktig rapport.

20.26 Håret suger fortfarande och jag har druckit alldeles för mycket kaffe, men mot alla odds blev det en riktigt jäkla bra dag. Kanske blir det så av sig självt bara man väljer att (i några timmar i alla fall) inte bry sig om fett hår eller sömnbrist utan bara köra. Eller så kanske hela dagen verkligen hade blivit skit bara jag hade ramlat in 09.59 istället för 09.52..? Hur som helst, cred till fluffstövlarna.

* Hmm, där ljög jag nästan... varje morgon brukade vara som den här morgonen, fast för några månader sedan hade jag inte ätit något alls hemma, kommit fram svimfärdig, magen hade högljutt lagt sig i det första mötet, sedan hade jag köpt dyr frukost och lunch. Kanske en bulle. Eftersom jag var kvar till efter 18.00 kan det till och med ha blivit middag, dvs. ca 200 kronor i sjön på en dag.** Nu fick jag banan, ägg och en ordentlig matlåda. Till och med under riktigt sämst förutsättningar är tillvaron bättre än vad den var! :) 

** 200 spänn?! Det kan jag leva på i en vecka ju!! ;)