Lång harang som i efterhand verkar ganska tråkig... men jag tar det som en tankeövning och så får det vara så. Ibland tänker jag högt, det är fett värt ;)

I början på 2000-talet blev jag med en liten blå Siemens som fortfarande fungerar utmärkt. Den är faktiskt fin trots bristen på färgskärm. Känns som ett stabilt alternativ om någon kommer på exakt hur osäkra alla smarta telefoner är och världen rämnar.
Den enda jag lyckats använda sönder var en silvrig viktelefon, också den en Siemens (de gjorde stört bra telefoner, varför slutade de med det?). Den pajade naturligtvis i gångjärnet som alla andra mobiler av liknande modell. Skräp! säger jag bara.
En svart LG med touchskärm som man fysiskt tryckte på var den första jag köpte själv, cirkus 2007. Den är riktigt snygg, fullt fungerande och den mjuka skärmen är i vissa avseenden bättre än dagens hårda.
Min nuvarande vita Samsung Galaxy S2 är satans snygg, fungerar perfekt trots ett antal tappningar på stengolv och jag har inga funderingar på att byta. Här går min storleksgräns, och jag hoppas att den kommer hålla många långa år till. Om olyckan skulle vara framme hoppas jag kunna ta det mogna beslutet att återgå till LGn.
Nu kommer vi ju osökt in på vad man kan göra med gamla elektronikprylar som man inte använder längre? Att jag införskaffat dem kan jag tyvärr inte göra något åt, men någon någonstans borde ju ha användning av fullt fungerande telefoner. Skänka till bättre behövande typ hjälporganisationer skulle vara najs, men hittar inga sådana :s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar