16 mars 2016

Mer

Mer ljus, mer luft, mer rörelse, mer lätthet, mer värme, mer kärlek, mer galenskap. Ibland fastnar vi i vardagen eller arbetet, jobbar dygnet runt för att det är roligt (om vi har tur), glömmer tid, rum, kropp och sinne. Tar i ända från lilltån och flyger genom dagarna med lätta steg. Gör lite för mycket lite för länge och vill aldrig att det ska ta slut. Man känner sig värdefull, smart, kreativ. Bekräftad. För all del använd energin för vad den är värd när den finns där, men glöm inte att ta hand om er själva. När man har rensat och skalat av och optimerat och förenklat, hur kultiverar man mer av det man vill ha? Hur vet man ens vad det är man vill ha?

Jag har aldrig varit rädd för att verkligen känna det jag känner, riktigt umgås med känslorna och tankarna, vrida och vända på dem. Peta på dem, huffa och puffa lite för att se vad som händer, vända ut och in på dem och fråga varför de finns tills jag hittar ett svar. Att acceptera att det inte alltid behöver finnas ett svar är svårare. Att kultivera mer av det man vill ha mer av, våga acceptera sig själv och vad man vill. Sortera bort petitesser som frustration, ensamhet, ilska, avundsjuka, rädsla. Övergående tillstånd man kan påverka. Inte bara inse den inneboende styrkan i möjligheten att forma sin egen verklighet, utan acceptera den och våga tro på den, använda den.

Så lätt att fastna i tankespiraler, intala sig att osäkerheterna som alltid funnits där alltid kommer finnas där. Avfärda sina egna idéer innan de hunnit bli mer än flyktiga tankar eller en ännu flyktigare känsla. Fysiska ting är lättare, de är det de är och de är där de är för att du har placerat dem där. Människor och känslor, tankar och idéer är mer oförutsägbara. Flyktiga men värda att ta fasta på. Andra människor har sina egna fria viljor och kämpar med sig själva precis som vi. Deras handlingar och ord påverkar oss på ibland helt oväntade sätt. Självkritik är mer förutsägbart än att öppna sitt hjärta och sinne för vad världen har att erbjuda. Att våga är skitläskigt. Alla säger att man ska vara sig själv men vad i hela friden betyder det?

De flesta av oss lever inrutade liv av en eller annan sort, vilket är bra så länge rutorna är dina egna. Tänk på saken. Har du skapat dina egna rutor som du själv vill ha dem? Hur vet man ens vilka rutor som fungerar? En del är rent av lysande gyllende men det är såå svårt att stanna i dem i mer än fem sekunder åt gången. Andra rutor glider vi tillbaka till som på en räkmacka på ett bananskal med såpa under trots att de inte alls är snälla mot oss. Vi vet ju bättre. Kanske är det dags att börja lita på känslan. Lita på dig själv och världen omkring dig. Våga släppa taget.

Vad du än tror och intalar dig och gör blir till en självuppfyllande profetia, so it had better be damn good.

2 kommentarer:

  1. Strålande inlägg! Har saknat dina uppdateringar så himla mycket. <3

    SvaraRadera