24 januari 2016

Veckans tomtesteg #59

Ett av mina viktigaste mål för året är att etablera en lugn morgonrutin. Att ge mig själv tid att vakna ordentligt och göra mig i ordning i lugn och ro. Vardagsmorgnar inbegriper detta att vara i tid utan att behöva skynda, och ett av mina nya livsmål är att aldrig behöva skynda. Inte att undvika stress eller sänka prestationskraven, utan att aldrig låta externa händelser påverka mig så till den milda grad att jag känner negativ stress.

Även om jag skulle vara sen till ett viktigt möte så blir ingenting bättre av att rusa eller stressa - de få minuter jag sparar på att skynda förstörs genom att jag stressar upp mig och därmed blir oförmögen att tänka rationellt (och sabbar ofta resten av dagen). Bättre då att gå lugnt, vänta på nästa tunnelbana, hålla känslorna under kontroll och sedan uppriktigt be om ursäkt. För att sedan lära sig hur man ska bete sig för att det inte ska hända igen :)

  • Den här veckan har jag vaknat, gått upp och gjort frukost, och sedan krupit ned igen med frukost och en bok i en timme. Herregud vad skönt! Jag behöver en timmes lugn och ro för att vakna ordentligt, utan pressen att allting ska gå så fort som möjligt. 
  • Den vanan bygger även automatiskt in en timmes läsning (och garanterar frukostintag!) varje dag, och jag har redan plöjt tre böcker i år utan ansträngning. För att inte behöva hålla ordning på klockan sätter jag alarmet på mobilen.
  • Att inte skynda innebär också att jag försöker vara närvarande i stunder som annars lätt blir transportsträckor som inte ger någonting. Genom att gå lugnt och sansat kan jag förundras över himlens färg, luftens klarhet, barnen som leker utanför förskolan, eller lyssna på fågelsången på väg till tunnelbanan på morgonen. Meditera, andningsöva och/eller faktiskt observera världen och mina medmänniskor i väntetider, fnula på vad dagen har att erbjuda och känna efter hur jag egentligen mår istället för att maniskt kolla på mobilen. Reflektera över hur slutkörda och uttråkade en del människor ser ut, ofta fasta i ett moln av cigarettrök eller avgaser medan de skrapar rutorna eller skyndar vart de nu ska. Det föder en del medvetenhet om vanor, tacksamhet över var jag själv är på väg, och hopp om livet eftersom det uppenbarligen inte krävs mycket för att ta sig ur sådan vardagsstress och förbättra sin situation även utan att behöva sluta jobba eller göra några drastiska livsförändringar.
  • Den här veckan har jag även kört en liten sminkfri utmaning. Världen har fortsatt snurra på som vanligt, även om jag har känt mig ganska färglös. Men med tanke på att det är mitt i vintern och därmed den värsta gråglåmiga trötthetsperioden på året så känns det som ett rätt trevligt resultat att det värsta som hänt är att jag känt mig "lite färglös" :) Det bästa som har hänt är att det går ännu snabbare att göra mig i ordning på morgonen, och jag slipper all oro om allting fortfarande sitter där det ska eller inte!
  • Jag vågade även för första gången gå med mitt egenklippta hår utsläppt på jobbet. Gissa vad som hände - första komplimangen för just håret som jag fått sedan jag vet inte när. Och då tycker jag ändå själv att utväxten börjar bli alldeles för tydlig. Frugal score och lättnad på den!
  • I torsdags var jag helt slut av okänd anledning, men med x antal timmar till godo så var det fritt fram att ta ledigt på förmiddagen och jobba hemifrån på eftermiddagen. Jag lär mig sakta men säkert att utnyttja den frihet jag faktiskt har när möjlighet ges. Det största hindret är mina egna påhittade krav som ger dåligt samvete. Det känns liksom lite som att fuska, trots att ingen annan har något emot det och att jag har jobbat för det.
  • I måndags diskuterade vi kroppsspråk och professionalism över lunch, och helt plötsligt blev jag väldigt medveten om att jag mest använder höger öga. Istället för att som vanligt oroa mig i en vecka och sedan glömma bort det sprang jag direkt iväg på synundersökning. Resultatet? Synen har förbättrats (igen), det är därför jag ser så illa! ;)
  • Lagat kofta och strumpor - jag har upptäckt att man kan mer än dubbla livet på "vanliga" köpestrumpor genom att stoppa dem medan gumminätet (som ger elasticiteten) fortfarande täcker hålet. Bara att väva in lite sy- eller broderitråd och dra åt lite :)
  • Sist men inte minst har jag återupptäckt bokbindning. Alltså det är bara så trevligt, och en koptiskt bunden bok är femtielva gånger lättare att skriva i än ett ringbundet block eller en limmad anteckningsbok eftersom den öppnar sig helt platt utan hinder i vägen i mitten!

    Veckans läsning: Drive: The Surprising Truth About What Motivates Us och Tribal Leadership
    RescueTime stats senaste 7 dagarna (mobil inkl. jobb): 4 h 56 min (varav samtal/meddelanden 2 h 45 min)

    När jag tittar tillbaka på veckan som gått så är det inte så konstigt att jag fortfarande inte är färdig med exjobbsrapporten. Den har blivit en riktig surdeg, och den där semesterveckan som skulle lösa det problemet spenderades mest i sängen med feber... stressen jag fortfarande utsätter mig själv för bara för att något är urbota tråkigt..! Skärpning! Hur många månader ska jag gå runt med den tyngden innan jag faktiskt flyttar upp den till prio ett och bara gör..? Slutspurts-förbannad-power-through-just-frigging-get-it-done... jag är snart där och då händer det grejer.

    2 kommentarer:

    1. Låter spännande med koptisk bindning! Har bara gjort extremt enkla bindningar på mina anteckningsböcker. Men jag är jättesugen på att testa "japanese stab bindning" som du hade gjort på ett anteckningsblock för ett tag sen. Tyckte att det såg så himla fint ut!

      SvaraRadera
      Svar
      1. Jag rekommenderar verkligen både Japanese stab och koptisk bindning, väldigt lätt att få jättefina resultat! Älskar koptisk eftersom de går att öppna helt, mycket trevliga att skriva i :)

        Radera