Att släppa taget och våga vara nöjd

eller Ms. Spendypants försöker sluta döma sig själv
eller (Nästan) allt går som på räls!

Juni 2015 är en märklig månad. Precis som om det inte redan har hänt tillräckligt i år med studier och jobb så behövde jag flytta från studentboendet, och till råga på allt lämnade min lilla farmor jordelivet. Det som händer då är att jag slutar skriva, kämpar på tills jag får näsblod och glömmer att äta, och jag vet inte vad annat. Påtagligt känslig för vad andra människor tycker och förväntar sig blir jag också... med resultatet att jag blir rätt så elak mot mig själv. Slår på mig själv för att jag behöver anlita flyttfirma och köpa gardinstänger... eller för att jag vägrar skaffa TV/brödrost/mikro som "vanliga" människor och lösa alla "problem" med en jätterunda på IKEA.

Det är lite dumt, för egentligen behövs det inte alls. Nog för att det krävs många timmars fokus för att hitta en lägenhet i huvudstaden, packa allt man äger och har, transportera de ägodelarna och sedan skapa sig ett hem på en ny plats så fort som möjligt så man kan fortsätta med det man egentligen vill och behöver göra. Men allting löser sig ju. Det är så lätt att köra på i 180, speciellt med saker som inte kräver speciellt stor hjärnkapacitet (stryka gardiner, kånka möbler, diska tre flyttkartonger med glas och porslin, etc.)... lätt att fastna i "ska bara göra färdigt det här också, sen får jag...".

Egentligen är tillvaron (minus plötsliga dödsfall) helt fantastisk. Exjobbet kliver in i slutfasen, allting annat i studieväg är avklarat, ett jobb som är så spännande att det pendlar mellan skitläskigt och jättekul väntar i höst, jag har hittat en lägenhet, som till råga på allt annat har tillhörande balkong, ett kök som ser helt nytt ut och mysknirreliknarrande parkettgolv... det skadar inte att jag just nu sitter på en solig balkong och skriver det här. Det är minst sagt oförskämt att känna sig stressad när (nästan) allt går som på räls.

Dags att stoppa tåget och tänka efter lite. Sitta på balkongen med blivande blogginlägg, vatten, cashews och inget annat. Andas och fokusera på det positiva istället för att snöa in på vad andra tycker att "normala" hem ska innehålla (brödrost är tydligen extremt viktigt... och mikro kan man inte leva utan). Komma ihåg vad jag vill och inte svepas med i strömmen av välmenta (?) råd.

Faktum är att arvegods i form av möbler, husgeråd, serviser, gardiner och prydnadssaker nu äntligen kan komma till sin rätt. Ibland är det bra att samla på (vissa) saker. Jag fyndade fyra pinnstolar på min nya vind, och förutom balkonginredning så saknar jag nu bara ett köksbord, en stekspade och ett diskställ. Inte illa pinkat till kostnaden av transporten för att ha flyttat från ett rum utan kök till obscent stora två rum med kök och en hall som är ungefär lika stor som det där enda rummet. Det hjälper naturligtvis att jag föredrar trämöbler från tidigt 1900-tal framför dagens praktiska svenska IKEA-klassiker... innerst inne är jag en liten gullig tant ;)

Det är lite läskigt att ge sig själv friare tyglar, liksom tillåtelse att göra nästan precis vad man vill. Det jag tenderar att glömma är att det nu handlar om saker som kommer användas dagligen under en lååång tid framöver. Det är ju ändå sådana här tillfällen jag sparar till, förutom det långsiktiga målet om ekonomiskt oberoende, och det är riktigt roligt om än ovant! Farmor gnetade hela livet, samlade pengarna på hög till ingen nytta alls... min pengahög finns till av massa bra anledningar, och jag behöver påminna mig om att en månads minskning betyder väldigt lite i det längre perspektivet. 

Dags att sätta de nya vingarna på prov - att efter behovsanalyser och efterforskningar faktiskt köpa det jag vill ha istället för det som är billigast. Inte "Det duger tills jag hittar något bättre" utan "Det här vill jag använda varje dag ända tills det om jag har riktig otur går sönder så det inte går att laga längre". Ge mig själv tillåtelse att sluta oroa mig för pengarna och andra människors åsikter. Det är en lång resa att sluta jämföra, att sluta döma sig själv och andra, och hitta en stabil tillvaro där man trivs och är nöjd. Ibland händer det väldigt mycket på mindre än en månad, och det är okej.

Det enda jag behöver bry mig om innan läggdags idag är middag, balkonghäng, packa väskan, ladda mobilen och lägga fram morgondagens kläder. Matlådan väntar i kylen och solen skiner. Hoppas ni har en skön söndagskväll! :)