06 maj 2015

En sak i taget

Multitasking måste vara en av de sämsta idéerna någonsin. Att fokusera på en enda sak i taget är krångligt i början, det liksom bara snurrar i huvudet, men sen händer nåt. Ge det några minuter, ibland ännu fler, men om allt utom en enda sak skalas bort så har hjärnan förr eller senare inget annat val än att fokusera på just den. Även om halva tiden går åt till att börja fokusera så är det fortfarande mer effektivt än att försöka göra allt på en gång. Verkar matematiskt ohållbart, men psykologi handlar knappast om eleganta ekvationer med en enda lösning. Inte effektivitet heller, tydligen, åtminstone inte när det gäller människor.

Jag skulle egentligen ha kört 50+10 pomodoro idag, men det sa bara svisch så var allting på listan klart... utan pauser. Hmm. Träning ger färdighet, som med allting annat. Så då får jag dras med den smått speedade känslan i huvudet och de värkande axlarna. Dumt.

Ibland slarvar jag, som sagt. Det är så lätt att sätta på en film, jobba, kolla bloggfeeden och logga in på Avanza stup i kvarten... samtidigt. Jag har verkligen utvecklat mina skills när det gäller att få plats med många saker på en liten skärm. Det är enkelt uttryckt som att be om trubbel på sina bara knän. Splittrat. Då får man ingenting gjort, eller så får man lite gjort överallt samtidigt som det känns som att man inte har gjort någonting. Efter en sådan dag är stressen ett faktum, huvudet är så uppe i varv att det är svårt att koppla av och så är karusellen igång.

Den senaste tiden har jag dock lagt märke till hur extremt mycket lugnare jag känner mig överlag. Jag andas djupare och inte ens stambytet och det mindre fräscha delade badrummet rör mig i ryggen... inte ens att jag lyckades klippa håret liiite för kort igår kväll med viktigt möte imorgon. Om ni bara visste hur ovanligt det är att kroppen är såhär lugn även när jag är fett nervös. Men det är lätt att halka dit, speciellt när något är tråkigt. Fokuset försvinner och så sitter jag där med två grejer på skärmen och ljud i öronen, och jag är konstant kaffesugen trots att jag har lärt mig att jag egentligen är törstig (vatten) och att kaffe är det sista jag behöver.

Livet är en konstant inlärningsprocess och det går verkligen i rätt riktning.

Nu är jag rent ut sagt livrädd, men det får vara okej för det betyder bara att jag har hittat en utmaning helt i min smak... jag lovar att det kommer kännas ännu värre imorgon eftermiddag. Väntan är alltid värst, just perioden när man har släppt ifrån sig något, när man inte längre kan göra något mer än att vänta. Egentligen är det bara sjukt spännande, även om aptiten stryker lite på foten. Den här veckan lever jag typ på turkisk yoghurt, hallon och nötter. Dyrt. Men gott, nyttigt och mättande... och mycket bättre än mitt gamla jag som hade levt på salladsbar, cola och kanelbullar i samma situation! Hon hade även totalknarkat kaffe till ingen nytta alls.

Imorgon får det lov att bli hemgång för lunch alternativt banan och ägg. Jag lekte med tanken på att köpa lunch, men inte fasen är det värt det. Inte alls, faktiskt.

2 kommentarer:

  1. Jag håller med om att multitasking är överreklamerat. Jag känner mig också lugnare när jag gör en sak i taget, men det är ju lättare sagt än gjort. Man får öva på det och påminna själv hela tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Träning ger färdighet, som med allting annat, men det är lätt att glömma och falla in i gamla (o)vanor...

      Radera