Veckans tomtesteg #15

eller Doris har ätit sill

eller Grönt matvrak

Nu skare bli ordning på täppan igen! Jobbelijobbet har börjat, satt och hade ett helt oväntat geek moment i torsdags kväll efter att jag riktigt installerat mig i ett av de tystaste najsaste hörnen på kontoret (typ "min skärm är större än din skärm"... sjukt oväntat men lite nöjd). Midsommar spenderades naturligtvis i Limpan med god mat, trevligt sällskap och lite allmänna tokigheter. Bland annat flanerade vi runt och sniffade på shersminen, inspekterade radhusområden, satte blommor på kyrkogården samt konstaterade att buskarna vid biblioteket ens är bokstäver ju! Och Electric Banana Band kan vara typ det bästa någonsin, speciellt om man har vett att lyssna på texterna och ta dem till sig.

Det bästa efter midsommar är all mat som blir över. Sitter här och myser bland skålar med jordgubbar, färskpotatis, dill, körsbärstomater, sallad, päron, äpplen, gurka, bananer och diverse godis. Det som är kvar av honungsmelonen ligger på torkning (kärnorna) och kommer så småningom rostas. Det andra är alldeles för gott för sig självt för att det ska bli några direkta inläggningsövningar, så det får vänta ytterligare.

Och så har jag naturligtvis roat mig med komposten och låtsats att jag också har gröna påsen. Men i alla fall. Matmässigt har jag gjort ganska stora framsteg, allt från ändarna på den vita saltgurkan till melonkärnor äts upp. Rädisblad var inte heller helt fel. På temat mer mat för samma slant kan även nämnas att linsgroddarna växer så det knakar. De är lite som snälla hattifnattar, och några lär hamna i jorden förr eller senare bara för att stilla nyfikenheten. Något som också ska hamna i jorden är ett litet pensépelargonskott (änglapelargon) vars mor slapp soppåsen efter att jag tagit bort det trista, trimmat lite och övertalat min egen mor att den visst fortfarande är fin. Dessutom smakar den som en korsning mellan harsyra och citronmeliss.

Jag har även lärt mig att de däringa långa ogräsen med vita blommor som växer så det knakar häromkring faktiskt också går att äta. Löktrav som logiskt nog smakar lök. Nästa år måste jag testa att göra nässelsoppa också, det är ju bannemig gratismat som står i backarna! Bättre då att bli nyttig mat än att roa sig med att bränna nyfikna små nosar och fingrar. För övrigt lär nässelvatten vara den bästa växtnäringen man kan hitta (fast det luktar inte hallon).