Tidsfördriv, disciplin och hållbarhet

Kommer ni ihåg när jag skulle försöka stå i köer så kort tid som möjligt för att det är ett fett ovärt slöseri med tid? Nej, inte jag heller riktigt, för det var så länge sedan att det blivit en vana som jag inte reflekterar över längre. Den utmaningen ledde till att jag nu handlar mat en gång i veckan eller ännu mer sällan, och nästan aldrig i rusningstid. "Alla andra" handlar exempelvis på fredag kväll på väg från jobbet - en typisk tid att undvika alltså. Egentligen är lunch eller efter jobbet vilken vardag som helst en typiskt dålig tid, medan förmiddag-lunch på en lördag är som en helt annan värld - då kan man strosa runt i lugn och ro med pensionärerna :)

Köminimeringen ledde även till att jag nu bara köper kaffe/fika/mat ute vid mycket speciella tillfällen. Jag kom fram till att jag spenderade i genomsnitt 1-2 timmar/dygn i kö om jag inte minns helt fel... handlar man något ätbart får man ofta inte bara vänta på att beställa och betala, sedan ska man vänta på maten också. Näej, matlåda och hemmakaffe är både godare, billigare och snabbare! Som en bonus blir jag även bättre och bättre på att laga mat :))

Jag räknade även ut att jag spenderade 3-5 timmar/vecka i andra affärer utan något direkt ärende, så kallad nöjesshopping. Den vanan var ännu lättare att ändra på eftersom det inte ens krävdes någon matplanering för att låta bli.

Tidsfördriv är ett ganska hemskt ord om man fnular lite på det. Vill jag verkligen fördriva tiden, den som nästan ingen av oss tycker att vi har nog av som det är? Påminner lite om Momo eller kampen om tiden, kanske mest för att vi snart ska gå på teater och se den. Trots det är jag fortfarande väldigt bra på att just fördriva tiden. Att ta sig tid att bara vara ibland är en bra grej, men går det överstyr och blir till dagar av prokrastinering ökar stressen, och då börjar jag bete mig helt irrationellt.

Det jag kommer tillbaka till om och om igen är en brist på disciplin. Det är djupt inpräntat i mig att disciplin och roligt/göra vad man vill/etc. inte har någonting med varandra att göra. Till och med nu när jag tydligt kan se att det jag "måste" göra är precis det jag egentligen vill göra. Det är lite som att en del av hjärnan slits åt film och hemmapyssel, medan en annan del vet att jag kan åstadkomma vad som helst bara jag lär mig att göra det jag ska göra. En tredje beslutsfattande del sitter i mitten smått handlingsförlamad. Som åsnan mellan två hötappar som svälter ihjäl för att den inte kan bestämma sig.

Ordet disciplin är lite som nyttigt. Egentligen väldigt fina ord, men de flesta människor associerar dem inte till något positivt. Nyttigt brukar föra tankarna till tråkigt, jobbigt eller äckligt, när det egentligen betyder raka motsatsen. Det börjar jag lära mig, och det går uppenbarligen att programmera om hjärnan, men ordet disciplin är desto svårare.

Jag kan lyckas storartat med att införa nya vanor, dvs. bli disciplinerad på ett nytt område, så länge det är för miljöns, plånbokens eller någon annans skull. Det svåraste verkar vara att bara göra något för min egen skull, som träning och jobba hemifrån. Kanske för att det är svårare att mäta framgången? Vi vet att kroppen kommer ändra form och att det finns vissa parametrar vi kan mäta, men om ingen annan vet om våra mål och hjälper till att pusha och motivera så blir det så himla mycket svårare.

När det gäller just tid, och disciplinerat spenderande av den, så vill jag absolut lära mig att jobba smartare. De värsta tidstjuvarna just nu är

• Att jag lägger för mycket tid på att planera och organisera. Ofta är det effektivare att bara börja göra något som man vet måste göras. Jag är en jävel på att planera i teorin, men egentligen använder jag sällan den planeringen. Minsta lilla felsteg så åker den ut.
• Att jag skriver för mycket. Jag har inte en enda att-göra-lista utan många, och jag litar inte på att jag kommer ihåg saker om de inte är nerskrivna på minst ett ställe. Ofta tar det kortare tid att genomföra uppgiften än det tar att flytta runt den mellan listorna.
• Att jag inte har en struktur för dokumentation av större projekt. Det är som en organiskt växande best som jag i slutändan alltid måste tampas med för att reda ut vad jag kommit fram till. Ju större projekten blir, desto rörigare blir det och desto längre tid tar det att reda ut. Det spelar ingen roll om det är en programmeringsuppgift, en hel kurs, ett jobbprojekt eller ett exjobb. Vilken lättnad det skulle vara att utveckla ett system som funkar!

Att systematisera fungerar verkligen. Jag har ju ett system för ekonomin, ett system för mathandling, ett system för garderoben, viktiga papper, kvitton, etc. Rensa ut överflödet, skapa ett system och gör plats för det som är kvar, och vänj dig sedan vid det nya systemet. Helt plötsligt har det blivit en vana och allt går som på räls utan att du behöver tänka eller välja! System låter ju inte heller vidare trevligt, men vi vet att det frigör massor av energi och mentalt utrymme.

Jag har lekt lite med Pomodoro, men så kommer jag in i ett flyt och rätt vad det är så tar jag inga raster, får massor gjort och sedan krashar jag. Att ha ett kontor att gå till och någon annan som förväntar sig att jag är där fungerar hur bra som helst, men jag tar fortfarande i ända från tårna, skippar fika, äter lunch framför datorn och jobbar tiotimmarsdagar i en vecka. Det fungerar under kortare perioder, men jag vet ju att det inte är hållbart i längden... och om 10-20 år kan jag verkligen inte hålla på så om inte jag också ska knalla rakt in i en stenvägg med huvudet före.

Hållbart i längden är precis vad jag är ute efter. Något som fungerar i ur och skur, hemma eller på kontoret. Precis som med ekonomin eller matinköpen. Det som var så bra med dem var att jag visste att det skulle fungera. Jag vet att jag mår som bäst när jag äter var 3-4 timme, om jag sover 7-8 timmar, går och lägger mig mellan 21-22.30 och får en daglig dos frisk luft och dagsljus - men då rör vi oss helt plötsligt farligt nära den tid när jag försökte schemalägga hela min tillvaro med exakta klockslag, och det fungerade aldrig.

Pomodoro kanske skulle visa sig fungera precis lika bra. Det är en bra idé, man kan liksom inte fastna med näsan i tangentbordet hela dagen, glömma bort att äta och sedan hasa sig hem vid dagens slut med ont i ryggen och fyrkantiga ögon. Men på något vis känns det så extremt... att låta mobillarmet styra tillvaron. Men det är ju bara ytterligare en tankevurpa - att införa nolltolerans för klädinköp, köande, utekaffe, utemat, godis, bröd, PET-flaskor, plastpåsar, mm. är också extremt, men det fungerar verkligen. Att inte ge mig själv något val utom det bästa. Efter ett tag är jag så van vid det att det går av sig självt, och varför skulle inte det gälla arbetstid också?

Det här är fortfarande väldigt rörigt, och jag tror att just det är problemet. Jag vet inte riktigt vad det bästa är, det finns fortfarande för mycket att försöka få grepp om. Samtidigt måste jag släppa skolbänken någon gång, bara testa utan att veta om det fungerar. Ge allt i en månad och sedan utvärdera. Kanske är det också den enda lösningen - att bara göra utan att överanalysera. Just start and do it now.