Matförvaring: bivaxduk

Jag köpte min första Bee's Wrap i augusti förra året, den största modellen. Den är enorm och fungerar jättebra att slå in hela limpor eller vad man nu kan tänkas ha för brödformat hemma. Brödet håller sig saftigt länge, och blir inte sådär svampigt som det kan bli i plastpåse. Jag har inte märkt att den delat med sig av doft eller smak till brödet, och den största källan till plastpåsar av diverse slag försvann från hemmet. En superprodukt helt enkelt, som fortfarande fungerar utmärkt trots att den inte är lika kladdig längre.

För några månader sedan mätte jag noggrannt alla skålar, ugnsformar och annat som jag saknar lock till, och beställde hem den perfekta storleken Bee's Wrap, smörgåsmodellen med snöre och knapp på, som jag tänkte även kunde fungera som just smörgåsomslag vid behov. Redan när jag packade upp den märkte jag skillnaden i doft. Den här luktar mer tall eller gran än bivax, vilket är mer genomträngande redan på doftstadiet. Men men, trä luktar gott, så jag har använt den några gånger som lock på salladsskålen. Sallad tar definitivt smak av den. En snabb googling visade att tillverkaren förmodligen har ändrat innehållet i vax- och oljegojset för att den ska hålla ihop längre och för att de nya oljorna har bättre antibakteriella egenskaper. Hmm. Till dess försvar så har jag inte testat att slå in bröd i den.

Rent allmänt verkar det som att många har problem med just doften. I början var många lyriska, även jag, över återkomsten av en så pass värdig ersättare till plastfolie och åtminstone några plastpåsar, men nu när de blivit så populära har det även höjts mer kritiska röster. Inte mig emot, ibland är det så lätt att nöja sig med plastfriheten att man glömmer bort att kräva produktförbättringar. Nu finns det ju flera sorter på marknaden förutom Bee's Wrap, och förhoppningsvis innebär det lite välbehövlig tävlan om att utveckla den bästa produkten.

Principen som sådan är ju genialisk - i likhet med reservoarpennan och trädiskborsten med utbytbart borsthuvud liksom höjden av uppfinningsrikedom, form, funktion och miljövänlighet, som vi sedan "vidareutvecklat" och "moderniserat" till fula engångsprodukter som inte fungerar lika bra. 

Diskussionen om reservoarpennans förpassning till status- och samlarobjekt och hur engångspennans dåliga kvalitet har påverkat vår handstil och vår förmåga att uttrycka oss i skrift är för övrigt väldigt intressant om du som jag älskar pennor, papper och att skriva. Det är lättare att köpa en ny penna än att ta hand om en reservoarpenna, på samma sätt som det är (marginellt) lättare att byta hela diskborsten än att byta borsthuvud, eller ta en ny bit folie istället för att tvätta bivaxduken. Det som saknas i den ekvationen är ofta konsekvenstänkandet, och personligen har jag kommit fram till att allting blir mycket trevligare när man har en eller ett par av någonting som man tycker om så mycket att man vill ta hand om dem. Själva skötseln blir till mysfaktor, och så får man tillfälle att lära sig nya saker hela tiden. Jag ser det inte som slöseri med tid utan snarare nya intressen, för det är precis så det känns :)

Har du testat Bee's Wrap, Abeego Food Wrap, eller någon annan bivaxduk? Vad tycker du om dem? Luktar Abeego lika starkt som de nya Bee's Wrap?