Tomma utrymmen

Tomma ytor skrämmer mig fortfarande.

Inte kan väl det där hörnet vara tomt?
Byrån måste ju ha något på sig, annars skulle det se konstigt ut.
Kan jag göra mig av med sidobordet som inte fyller någon funktion - då skulle ju en hel sida av vardagsrummet bli tom!

Lite som att jag inte skulle känna mig hel utan sakerna som fyller upp tomrummen. Jag har vant mig vid tomma eller luftiga lådor och skåp, men själva rummen är svårare. Vad är jag rädd för?

Att besökare ska tycka att det ser fattigt, tomt eller konstigt ut. Min största rädsla är fortfarande vad andra ska tycka.

Att jag inte ska trivas.

Jag är inte bekväm med minimalism som estetiskt uttryck. Allting vitt och kalt gör sig bra på bild på fina bloggar och i glansiga tidningar, men i verkligheten tycker jag att det är kallt och ogästvänligt. Jag älskar färg och sirliga mörka trämöbler! När jag byggde kojor när jag var liten så var det med upphängda filtar i trånga utrymmen - där satt jag hopkrupen i värmen med mina böcker och en ficklampa. Jag är en sådan där typisk person som känner sig tryggare under tunga täcken, oavsett värmegrad. Fråga mig inte varför för jag har ingen aning.

Ända sedan jag flyttade förra sommaren har jag brottats med mitt sovrum. Fesigt, kalt, kallt, sterilt... in med mer växter, tavlor och textilier! I perioder sover jag jättegott men minsta lilla orosmoln i övriga livet så stör jag mig på sovrummet igen. Min tidigare lägenhet var bara marginellt större än mitt nuvarande sovrum så egentligen är det inte så konstigt att jag känner mig lätt vilse, och barndomsrummet innan det var hälften så stort.

Men så efter det senaste rensningsrycket lossnade något (igen). Jag skulle kunna göra mig av med de här böckerna och prydnadssakerna om det inte vore för att CD-hyllorna skulle se fruktansvärt tomma ut utan dem. Ut åkte hyllorna, och av bara farten fick tvättkorgen, stolen som bara samlar klädhögar, och pallen som inte har någon annanstans att bo också ut. Vips är alla hörn tomma, och kvar finns säng, nattygsbord och en halvtom byrå. Jag vet inte vad jag tycker än, men det är intressant hur svårt det var att ta steget att ens prova.

Det värsta som kan hända är att jag får flytta tillbaka sakerna igen om några månader, så vad i hela friden var jag så rädd för?