14 augusti 2015

Deppigt... men det blir bättre!

Det senaste året har jag varit löjligt nöjd och rentav lycklig under längre perioder än någon gång tidigare. Nyckeln bakom denna framgång var framförallt den nya ekonomiska ordningen, utrensningarna, matvanorna, och en insikt om hur jag nästintill straffat mig själv under flera års tid när jag har prokrastinerat, något som överhuvudtaget inte minskade tidsslöseriet utan bara gjorde mig olycklig.

Jag har "alltid" varit en jävel på att planera, men att sedan följa planeringen har varit nästintill omöjligt. Frågan är om jag på något sätt kan applicera de nya ekonomiska principerna för att även spara tid. Faktum är ju att grundprinciperna för båda är lika som bär. Istället för att sätta upp en budget (planering) som talar om hur mycket jag får spendera på en viss sak, så har jag försökt spara så mycket som möjligt inom alla områden. Pengar spenderas nu bara på saker som jag tycker är viktiga, och ingenting läggs på saker som man "ska ha". Utan (upplevd) svårighet har jag en helt ny disciplin som har lett till frihet snarare än uppoffringar, och jag är ständigt förvånad över att jag inte saknar någonting.

Om man applicerar samma tänk på min tid just nu så har jag skulder med astronomiska räntor upp över öronen och spenderar det mesta på ostbågar, cola och sura godisar. Jag ligger i soffan och slögläpper på TVn jag inte har medan pengarna (tiden) bara flyger ur plånboken och det ständigt dåliga samvetet ger mig magknip och sömnsvårigheter. Jag vänder på dygnet, sover för mycket och jobbar för lite. Till och med växterna börjar känna av ljusbristen för att persiennerna är stängda så mycket.

Behöver jag nämna att detta beteende knappast leder till lycka och välmående? Om något så blir jag lika förvånad varje gång att jag rent fysiskt och mentalt kan utsätta mig för sådant här utan allvarligare konsekvenser. Ur överlevnadssynpunkt borde det vara omöjligt för det är ju inte bra för någonting!

Ju längre tiden går, desto svårare blir det att ta sig ur de här onda cirklarna, och till slut är jag övertygad om att hela världen är emot mig, alla jag känner tycker egentligen inte om mig och jag duger ingenting till. Samtidigt är jag smärtsamt medveten om att det bara är jag som gör det här mot mig själv. Det är ingen annans fel, och faktum är att det inte har med någon annan att göra överhuvudtaget. Att jag samtidigt vet att jag kan så mycket bättre gör bara det hela ännu värre. När jag väl blir påkommen med att bete mig som en tjurig treåring så blir jag så skamsen att jag bara gräver mig djupare ned i hålet. Måste det vara såhär? Vad är det ett tecken på? Är det ett tecken alls eller helt normalt? Hej och hå, där kom det också - normalt. Det där som vi alla vet inte finns, eller åtminstone inte är eftersträvansvärt. Man är verkligen sin egen värsta fiende.

För att tvinga mig själv tillbaka till ett tillstånd där jag mår bra (är det inte helt fantastiskt att man ska behöva tvinga sig själv till att må bra..? Herregud) ska jag angripa varje timme som om det gällde att spendera pengar. Vad är det bästa jag kan göra med nästa timme? Jag hoppas att Google Calendar och mobillarmet ska vara tillräckligt för att få mig tillbaka på banan.

Möt min onda tvilling. Det här är jag när allting känns skit, och rent allmänt är det såhär jag mår när jag inte får gjort det jag ska. Åh att få vara fysiskt trött, mätt på frisk luft, skrattande, lättad, avslappnad... en god natts sömn, ja tack! Egentligen har jag ingen rättighet att må så här, men vi har alla våra problem... jag börjar komma till insikt om att det har en större sannolikhet att hända när jag har låst in mig på min kammare för länge, vilket lätt händer såhär under sommaren när alla är på semester och jag i min enfald tror att jag ska kunna plugga utan uppehåll tills jag är klar. Bah. Det lär ju lösa sig självt när jag nu inom en snar framtid får fem veckor ledigt per år ;)

45 minuters solsken på balkongen är till ända. Nu ska jag lura hjärnan att den inte alls är trött, så ska vi se om jag inte kan få vara omåttligt stolt och lättad över vad jag uträttat vid dagens slut :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar