Jag behöver inte spara mer

Jag har en viss massiv ostoppbar tendens att satsa till 250 procent när jag hittar något som verkligen intresserar mig.

• Jag börjar med att sticka ett par sockor till mig själv, och snart sitter jag uppe hela nätterna tills lederna, ryggen och huvudet värker, stickar presenter, köper böcker och tillbehör, och lämnar in en hel väska full med bidrag till Hjälpstickan. Oräkneliga timmar spenderas på att läsa allt relevant och perifert material jag kan hitta.
• Jag börjar springa och snart har jag köpt alla möjliga tillbehör, flåsar i skogen varannan dag och springer uppåt två mil i veckan. Naturligtvis vill jag för mycket för snabbt trots att jag vet bättre, och fötter och fotleder säger ifrån direkt. Oräkneliga timmar spenderas på att läsa allt relevant och perifert material jag kan hitta.
• Jag börjar ta med kaffe och matlåda varje dag, och snart har jag mer än halverat min matkostnad, veckohandlingen planeras in i minsta detalj (chips eller 1 kg morötter? 1 kg äpplen eller 3 liter fil?).
• Jag börjar läsa om minimalism och frivillig enkelhet, och snart är jag uppe hela nätterna, drar ut allt jag äger och har flera gånger om, och till slut inser jag att om jag skänker allt jag vill skänka så kommer det bli väldigt tomt, ödsligt, kallt och ekande i mitt hem, och det vet jag att jag inte skulle trivas med. Inte än i alla fall (eller?). Ibland känns det till och med som att det skulle vara enklare att göra sig av med allt och börja om från början. Oräkneliga timmar spenderas på att läsa allt relevant och perifert material jag kan hitta.
• Jag börjar läsa om investeringar och ekonomiskt oberoende, och snart sitter jag och velar fram och tillbaka om hur mycket inaktiva kontanter jag egentligen behöver och hur mycket jag kan stoppa undan i den betydligt fluffigare fondmadrassen. Excelark, bloggar, banker hit och courtage dit, och när vågar jag sluta glo på pengarna dagligen? Jag slår på mig själv här på bloggen när jag råkar spendera en enda liten krona mer än planerat. Oräkneliga timmar spenderas på att läsa allt relevant och perifert material jag kan hitta.
• Jag tror att mönstret börjar klarna nu ;)

Kanske måste man testa extremerna för att hitta sitt eget lagom, go cuhraazy för att så småningom konvergera mot idealet, den där flyktiga punkten där allt är precis som man vill att det ska vara och som man bara passerar som hastigast i svängningarna mellan extremerna. Alltid lär man sig något, och jag tror att man lär sig mer om sig själv ju mer extrema de där extremerna är.

Jag har kommit till en punkt där det inte längre är vettigt att spara mer pengar. Med en maximal sparandegrad på 70% med huvud"inkomst" CSN får jag lov att inse att jag träffat på ytterligare en extrempunkt. Jag skulle kunna lära mig att äta havregrynsgröt och leva utan mobilabonnemang, men vad skulle syftet med det vara? Det har varit en spännande resa, och jag har lärt mig massor om mig själv. Jag vet att allting kommer ordna sig, och jag vet precis vad jag skulle göra om jag någonsin skulle behöva dra in på allt. Jag vet också att det skulle gå hur bra som helst.

Resultatet är ett normalläge där en löjligt lyxig matbudget är 1000 kronor/månad, "shopping" inte längre existerar i tillvaron, och där jag känner ett lugn jag aldrig tidigare upplevt. Jag är mer tillfreds med mig själv, och har börjat läka några av de mentala sår jag tillfogade mig själv under åren när ingenting var bra nog. Ekonomiska sår hade jag egentligen inte, och även om jag hade kunnat spara ännu mer om jag börjat tidigare så finns det ingen poäng i att slå på mig själv om det heller.

Den finansiella planen är på plats och alla tjusiga grafer pekar brant uppåt. Det känns fortfarande som magi fast det inte är det, och jag är tacksam varje dag för att jag fick den på plats redan innan examen. Bara att invänta framtida löner och justera därefter :)

Ha en plan Sickan, men inte in i minsta detalj. Ibland är det svårt att tro på, men det finns ingen anledning till panik. Inse att allting automatisk kommer bli bättre än du någonsin kunnat föreställa dig. Utan att du behöver ändra något mer. Sluta fokusera på logiken, matten, planeringen, dags att börja leva! De där graferna är verklighet. Den solida basen är på plats, att plugga mer teori nu är ett slöseri med livstid. Det kan vara läskigt men du kan på riktigt släppa det krampaktiga greppet om skolbänkslocket och skifta fokus till de större, fluffigare målen. Njut av solen, människorna omkring dig, maten du lagar... klura på vad nästa mål är, flytta från planering till handling.

Det fina med nya vanor är att när de väl är vanor så kan man släppa dem och gå vidare. Njuta av det dyra kaffet i fulla drag. Strö god ost på soppan. Alltid äta nybakat bröd. Spendera en hel dag i skogen, sitta på en sten och titta ut över vattnet, dricka varm choklad och lyssna på fågelsången. Krypa upp i favoritfåtöljen med en god bok. Sova åtta timmar varje natt. Vakna utvilad och njuta av de tysta morgontimmarna. Springa en mil utan ansträngning och riktigt känna hur frisk och stark man faktiskt är. Laga middag tillsammans och uppfinna de mest fantastiska tårtkonstruktionerna. Lära sig något nytt, vad som helst. Njuta i fulla drag av den lilla städning du fortfarande behöver göra (faktiskt).

Ta det lugnt, gör det du vill, inse när du redan vunnit och gå vidare... testa nya saker och njut av det du redan har!