23 maj 2015

En kassaboksnörds utveckling och ett hjärtligt tack till CSN

Sedan jag flyttade hemifrån inför höstterminen 2009 har jag fört kassabok i någon form. Excel ftw. Det började på samma nivå som kontoutdragen men har så småningom utvecklats till detaljkoll på minsta lilla utgift (samt om inhandlad matvara var ekologisk eller inte), grafer för nettoförmögenhet med och utan pension, studielånets och investeringarnas historiska och förväntade utveckling, fördelning mellan likvider och investeringar, olika sparkonton med vidhängande ränta, mm.

Steget mellan kontoutdrag och minsta lilla mjölkpaket var avgörande för att kraftigt minska utgifterna, matkollen var avgörande för stegen mot 100% ekologiskt, och framtida förväntad utveckling avgörande för självförtroendet. Alla delar fyller sin funktion, och även om det tar lite tid så är det verkligen värt besväret. Det tar trots allt inte många minuter att fylla i när man väl har allt på plats. Som en extra bonus har jag lärt mig mer om Excel än jag någonsin gjorde i skolan.

Det där sista lär väl inte komma som någon överraskning. Lite som med de grundläggande ekonomikunskaperna - det enda pengarelaterade vi pratade om i skolan var vad vi ville ha när vi fyllde femton. Klasskompisarna ville naturligtvis ha moppe, och hade noll bra svar när läraren undrade hur de skulle finansieras eftersom det handlade om ganska mycket pengar. Jag kommer specifikt ihåg en tjej som inte tyckte att det var en så märkvärdig utgift (?). Jag vet inte vad jag svarade, men inte var det moppe för det ville jag inte ha, och jag var fullt medveten om att vi varken hade råd med det eller häst eller ens en ridlektion till i veckan. Ingen nämnde ord som ränta, inflation eller ens sparande. Lärorikt..?

Sedan blev jag student och CSN-beroende. Det kan man tycka vad man vill om, och man får även tycka vad man vill om att överhuvudtaget leva på lånade pengar. Det är inget jag rekommenderar (även om vi nog kan vara överens om att just svenska studielån är de mest fördelaktiga som finns att få tag på), men jag hade aldrig kunnat flytta till en annan stad och läsa det jag ville där jag ville utan CSN. Jag tar avstånd från allt vad "fattig student" och "dumma CSN" heter, för jag har varken varit fattig eller tyckt illa om CSN - inte ens under perioden när jag blev av med studiestödet.

Att stå utan inkomst var en nyttig läxa och den period under förra året när jag verkligen fick chansen att lära mig vad jag går för. För att inte tala om det verkliga värdet av ett ordentligt sparkapital. Inte fasen var det CSNs fel att mina studieresultat inte nådde upp till kraven.

Jag kan bli så innerligt trött på folk som gnäller över att de inte har några pengar kvar och sedan skyller på allt utom sig själva. Nej, du har inte råd att festa loss, köpa nya teknikprylar, köpa kläder för flera tusen i månaden, och bo större än korridorsrum eller en liten etta, men det är väl för i helvete inte det studiebidraget ska gå till (eller alltså jo det har du egentligen - du kan till och med ha bil och häst om du vill, men det kräver målmedvetenhet som allting annat). Fullt CSN täcker mer än väl levnadskostnader (boende, försäkring, mat, tandvård, telefon) och skolmaterial (litteratur, kontorsmaterial). Vad du gör med resten är helt upp till dig och inte någon annans fel. Om du bor litet och inte jobbar speciellt mycket extra så är bostadsbidraget också väl tilltaget.

De första åren kände jag mig duktig för att jag sparade 1500 kronor i månaden. Det kan jag skratta åt idag när detsamma uppgår till 3-9000 beroende på månad, extrainkomster och kollektivtrafiksutnyttjande. Jag skulle kunna gnälla över att jag inte blev lite smartare lite tidigare, men vad tjänar det till - det som har hänt har ju liksom redan hänt :)

Jag är innerligt tacksam för att mitt största totala shoppinghaveri uppgick till 5000 kronor. Det var också lärorikt och fick inte några större ekonomiska konsekvenser i längden. När folk runtomkring köper cyklar, kläder, TV-apparater, klockor och restaurangmat för tiotusentals kronor så kan jag fortfarande stå bredvid med underkäken på backen. Almost been there done that och det var inte för mig. Inte ens en enda gång. Jag har inte kvar en enda pryl från den shoppingrundan.

Med det inte sagt att jag handlar billiga saker - jag har en laptop som gick på uppåt 6000 och en vinterkappa för 3000, och båda är saker jag är mycket nöjd med, och de är i perfekt skick så här efter mer än tre år. Samma sak med mobilen som säkert är uråldrig vid det här laget men fungerar alldeles utmärkt. Större delen av garderoben är från MQ, vilket tyvärr på senare år betyder polyester i alla dess former, men med lite sunt tvättförnuft så håller de åtminstone länge.

Heja CSN och  den ekonomiska utbildning jag fått mig till livs vid sidan om studierna under de här åren! Nu kliver vi vidare i livet med öppet sinne och en stabil grund att stå på :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar